Som jag skrev tidigare så arbetar jag och mannen tillsammans 160%. Det innebär en hel del pusslande för att få det att gå ihop och överlämningarna brukar bli hej/hej då och sedan kanske vi ses en stund på kvällen eller morgonen. Det skulle inte fungera utan hjälp från mormor och morfar så det är verkligen tacksamt att vi bor grannar med dem.
Det var egentligen inte planerat att vi skulle jobba såhär utan mannen skulle vara föräldraledig och jag jobba heltid men så när jag precis börjat jobba fick mannen erbjudande om annan tjänst och därefter kom nedläggningsbeskedet av Ericsson och då känns det viktigt att mannen kan jobba så mycket som möjligt. Samtidigt som han fann att föräldraledighet endast är överhoppningsbart inom A-kassan om man jobbar mindre än 50%.

Det jobbiga är att vårt samhälle är inte gjort för att båda vill börja jobba tidigare. Förskoleplats erbjuds tidigast från 1 års ålder. Det hade aldrig fungerat att båda jobbar så pass mycket om vi haft vanliga dagtidsjobb men iom att mannen har skiftjobb på Ericsson så fungerar det. Dessutom insåg jag i förra veckan att jag kan tidigast VAB:ba för Lykke-Lie när hon blivit åtta månader.
Det här pusslandet kommer dock bara att pågå under en begränsad tid. Till sommaren senast hoppas jag att det blir lite mer normalt.


























