Det fanns en kille som alltid ville få mig att framstå som dum och bakom flötet. Jag visste det, men lät mig hållas. Ville inte göra alltför mycket väsen av mig när han kom med sina spydiga sexistiska kommentarer , så jag svarade. Alla ville att jag skulle svara för de undrade vilken groda som skulle hoppa ur munnen på mig härnäst. Jag gav honom det svar han ville, jag gav det svar alla ville höra, mitt svar behöll jag för mig själv. De skrattade gott och fortsatte tro att jag var så dum som jag gav sken av. Att jag inte förstod hur de drev med mig.
Jag skapade en person jag avskydde. En tjej som hade gjort allt. Samtidigt var hon den självsäkra person jag aldrig varit så jag såg upp till henne. Hon var inte dum.
Någon på StSSk? De borde veta hut… Men visst är det skönt att vara vuxen och känna att jag är jag och duger perfectly fine och är stolt över vad jag har och är. När jag tänker till har det inte alltid gått så bra för de där balla…
Kramar!!
PS Hur var förtrollad? Arn var mkt bra! DS
Ibland gör man saker mot sig själv som inte är de bästa. Ibland blir de med facit i hand ganska bra. Kanske på grund av erfarenheterna man gett sig själv.