Min dator är på hälsohem. Jag hoppas att den kommer tillbaka med nya friska tag och framförallt hoppas jag att den kommer tillbaka snart. Det känns liksom inte så skoj att skriva och uppdatera nu. Men en kort liten resumé kan jag ju ge.
Kärleken övervinner allt. Den åker runt runt i en bergodalbana och ibland är man uppe på höga toppar och ibland nere i djupa dalar. Vi är på väg upp, sakta men säkert och det känns bra. Jag börjar känna mig starkare och piggare.
Vi har varit på första föräldrasamtalet på dagis och vi kan inte annat än bli stolt som två tuppar över vår lilla kyckling. Han är en så oerhörd källa till glädje och kärlek. Personalen konstaterade dessutom att vår lilleman verkar vara lite skelögd på ena ögat, framträder framförallt vid trötthet. Inget vi märkt av så det kan inte vara så mycket. Kommer ta upp det vid nästa BVC besök när han är runt 18 månader. De berättade även att Milton är hänsynsfull mot de andra barnen när de sovit middag. Då går han upp och knackar lite försynt på dörren så att någon fröken kan släppa ut honom. Hur gulligt är inte det på en skala 😉
Han fortsätter att sova gott på nätterna också. Vaknar han till somnar han med största sannolikhet om helt själv. Nu har jag till och med så lyxigt att jag kan gå upp någon timme innan honom och göra mig iordning och sen får jag gå och väcka honom. Trodde aldrig dessa dagar skulle komma!
Jag saknar att följa mina favoritbloggar som jag gjort förut. Men snart kommer jag tillbaka. I promise! Kram till alla som inte glömt bort mig =)
Blev lite paff när jag satt och läste en gammal gravidtidning av något slag i väntrummet på mvc idag. Det dök nämligen upp ett mycket bekant par på några sidor 😀 Så fina så!
Nääää, vi glömmer dig inte!!!
krami så länge
Skönt med uppåtgång, njuuut!! för det går ju som sagt upp och ned 😉 bara att gilla läget som småbarnsförälder antar jag =)
Gulle Milton!!! och vem tusan blir inte skelögd när man är trött??? säkert inget att bry sig om…
Puss och kram på er!!
ps) kikade på era Thailandsbilder, uuuunderbara!! några tips om att resa dit med barn, vad tänka på??
Mille kan ni inte annat än vara stolt över, jag har inte träffat överdrivet många barn runt ett år men någon snällare och sötare än Mille vågar jag inte påstå att jag träffat! =) han är ju heeeeelt underbar!!!
Kram!
ps. hoppas vi ses snart igen!
Grr, vår dator är också på väg till hälsohem. Skönt att läsa om kärleken. Kram och på återseende
Klart vi inte glömmer bort dig och världens sötaste Mille, din toka! 😉
Åhhhh I love barnen som är sådär försiktiga när dom vaknar! Annat är det med dom som bara ligger kvar och fullkomligt gallskriker tills man kommer…då hinner alla vakna…grrrr… Men, dom är ju små och söta, så det går ju inte att bli arg, haha.
Härligt att ni är på väg upp igen! Så är det nog i alla förhållanden…upp och ner…Inte lätt alla gånger, speciellt inte när man har småbarn.
Ha en härlig helg!! Kramar
Nej har gloms inte. Jag gillar din blog! 🙂
Gott att hora att det ar pa vag uppat! Livet ar verkligen en bergodalbana – pa gott och ont!
Klart vi inte glömmer dig! Och vad härligt med så mycket positivt från dagis!
Kram!
Klart vi inte glömt bort dig! Vi håller att tummar som går, att din dator kommer stärkt ur det här. Och Milton.. ja, vad skall man säga? Vilken solskenspojke han verkar vara 🙂
Lilla söta Mille, vilken fin, fin fiiin kille ni har! Jag förstår att det ä rupp och ner nu under småbarnsåren, man är mitt i det nu liksom. 🙂
Hoppas att din dator mår bra efter besöket på hälsohemmet
Berg-och-dalbana även här… avskyr de där djupa dalarna som man ibland inte tror man ska ta sig upp ur. Vad härligt att Milton är så snäll och omtänksam mot de andra barnen på föris! Krya på din dator.
Kram!
Hoppas att datorn snart – snart mår bättre!! Roligt med så mycket positiv feedback om sitt barn… visst blir man stolt!!! 😉 kram
Oh, jobbigt att vara utan datorn. Hoppas kuren på hälsohemmet gör susen.
Skönt att det går uppåt, hoppas det fortsätter så!
Jag har inte glömt. Så klart.
Skönt att det går upp, jag hoppas att det fortsätter så.