Idag berättade de på dagis att Milton bitit ett annat dagisbarn. Det är ju inte direkt det man vill höra om ens barn. Jag vet dock att de sagt åt honom att han absolut inte får göra så och när han fått för sig att göra liknande hemma säger vi också till. Finns det mer vi kan göra?
Jag funderar på om bitandet hänger samman med att han håller på att få de sista tänderna nu. Tycker han var extra gnällig nu ikväll och dessutom dreglar han väldigt mycket. Kanske att han lättare blir frustrerad om han har ont i munnen. Jag vet dessvärre inte om bitandet var i samband med något ”bråk” eller om det var helt oprovocerat.
Vad har ni som läser här gjort åt bitande barn? Undra om det kanske är ärftligt, vet själv att jag var ett bitbarn när jag gick på dagis. Hade en vän som jag bet lite då och då. Hon bet ju mig också, så det gick väl jämt ut.
[tags]Barn, Lek, Tänder, Dagis[/tags]
Ett tips kan vara att när man ser att ett barn är på väg att bitas så trycker man in kinderna på barnet med tumme och pekfinger så de biter sig själva. Det gör väldigt ont. Min vän testade det på sin dotter som bets och så har jag testat det på förskolan med goda resultat.
När Zion biter oss här hemma (var mycket en period i höstas) så säger vi att man inte får bitas utan att man ska pussas istället. Då ger han oss en puss!
Svar: Ja självklart ska det upp mer saker i stugan. Det är långt ifrån klart där. Skulle bara visa hur mycket vi gjort änsålänge:) Kram
Det kan vara så att barnet inte lärt sig prata än och inte kan göra sig förstådd. Då kan det bitas som en komunicerings grej. Så fick jag det förklarat på dagis med Wilma. Men det är ju 7 år sedan så det kanske finns nya teorier nu.
Bitande går i perioder och jag tror att de flesta barn bits någon gång då och då. Det viktiga tycker jag är att både personal och föräldrar är medvetna om det och jobbar gemensamt emot bitandet – markerar att det är fel och visar på alternativ – hur kan man göra istället för att bitas. Även om det är ett problem som kan komma i perioder så kan det ju vara farligt för den som blir biten – och därför är det så viktigt att ta det på allvar och vara konsekvent med att det inte är ok…
När vare sig personal eller föräldrar tar bitproblem på allvar, kan det gå som det gjorde för Theo på hans dagis för snart ett år sen (står mycket om detta på min låsta sida). Inte förren olyckan varit framme rejält och Theo råkade riktigt illa ut, tog dagispersonal & förälder till det aktuella barnet tag i saken ordentligt.
Barnuppfostran är riktigt riktigt svårt och jag tror inte det finns någon manual för vad man ska göra. Det viktiga, tycker jag, är att man gör Någonting och tar det på allvar, och det gör ju ni alldeles uppenbart.
Simon bits också ibland. Fast det är bara mig han biter, tur i oturen. Har också funderat en del på hur man ska tackla det heal men har inte kommit fram till något bra mer än att det är svårt med barnuppfostran 😉
Hej hej!
Är här inne och kikar ibland 🙂
Jag blev biten i rumpan av ett annat barn när jag var liten. Mina barn har bitit varann nån gång och jag säger till dem och förklarar ordentligt, vet inte heller vad mer man kan göra??