Skriet

Det är under ögonblick som bilden visar som vi föräldrar allvarligt funderar på att lägga ut en annons på blocket där en liten sak med hög ljudvolym bortskänkes. Ja, vi kan till och med tänka oss att leverera varan. Jag förstår inte detta skrikande i tid och otid. Mina öron håller på att falla av och jag vet inte vad som är bäst, ignorera, skrika likadant eller säga till på skarpen.

Ingenting fungerar dock eftersom jag faktiskt testat allt jag precis nämnt. När jag skrek likadant tillbaka en gång trodde mannen att han fått två barn på halsen. Ja, jag tappade fattningen totalt men har efter diskussioner med föräldrar i samma situation (det vill säga med en tvååring to be) kommit fram till att det är viktigt att de får se att föräldrar också är mänskliga. Det är mänskligt att inte vara perfekt.

Så tillsvidare fortsätter jag mina försök att lära sonen skrika utan ljud eller ännu bättre, prata om sin frustration med de ord han nu lärt sig.

[tags]Barn, Uppfostran, Föräldrar[/tags]

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

6 reaktioner på ”Skriet”

  1. Aj ja, ibland tror man att trumhinnorna ska gå sönder. Och värre lär det bli när Leo blir lite äldre… Svårt det där att veta hur man ska hantera den lille skrikaren. Jag och ena syrran diskuterade sånt här idag. Nä, jag vet inte vad som borde vara bäst att göra. 🙁 Det är för- och nackdelar med det mesta. Att ignorera kan vara bra, får de uppmärksamhet kanske de lär sig att de får just det om de lever rövare. Men hur lätt är det alla gånger? Att banna vet jag inte heller om jag tror är rätt, men man bör nog på nåt sätt (fråga mig inte hur) visa att det är oacceptabelt beteende.

    Leo är inne i en period då han gör illa allt och alla. Han sliter i håret så fort han får chansen, han ”stångas” och skallas, klöser och river. Och bara garvar sen. Vet inte hur vi ska bemöta det riktigt heller.

  2. Det känns skönt att veta att man inte är ensam!

    Moa gastar också för full halls när hon inte får som hon vill/när vi inte förstår vad hon vill/när något går snett osv….

    Hon har tålamod som en guldfisk! ( = typ inget alls..)

    Det blir bättre!

    Kram.

  3. Jag vet inga lösningar, jag tror aldrig Ke vin skrikit sådär. Men jag hade inte kunnat ta det utan en konsekvens. Det man gör, som är roligt, måste upphöra, och konsekvensen här är motsvarande trappan i Nanny-programmen; man får titta in i väggen. Allt roligt är borta. Men så kan ju inte Kevin gå sin väg heller.

    Det känns bara så svårt för mig att ignorera ett icke uppskattat beteende, som är somligas princip. Gör jag något dåligt på jobbet, så vill jag höra det, inte bara att alla låtsas som ingenting och hoppas att jag förstår hur fel det var…

  4. Ska vi bilda en klubb 🙂 föräldrar med avfallna öron..

    Viktor har en enorm ljudvolym… döv är bara förnamnet vad man blir.. det värsta är att även Alexander blir av en annan volym också… både fysiskt och ljudmässigt för han syns ju mindre när lillebror hörs mer…*pust*

    Kan inte minnas,har verkligen försökt… om Alexander någonsin lät så… men jag kan det inte.. men någonting säger mig att han lät mycket iaf.. men att man glömmer …och tur är kanske det

    bra med bildbevis.. då glömmer man ju inte så lätt 😉

    Viktor är också inne i en fruktansvärd trotsperid…och att han alltid vill få sin vilja fram.. ALLTID… *suck och stön* vad han låter när det inte blir så

    kram kram..
    vi får väl köpa hörselskydd tills denna fas av deras utveckling är passerad 😉

    /C

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.