I torsdags gick mitt busskort ut och jag hade planer på att börja cykla till jobbet. Hoppade så upp på min svarta sjösala och trampade iväg ner mot stan. Trots nedförsbacke gick det otroligt segt. Magen var ivägen mest hela tiden, jag fick sammandragningar stup i ett och jag hade inget glid. Vanligtvis brukar det gå fortare att cykla än ta bussen men inte nu.
Och som om detta inte vore nog fick jag skavsår på de nedre läpparna = mindre trevligt. Så trots att mannen och sonen var snälla och pumpade upp däcken på min cykel i fredags införskaffade jag ett nytt busskort. Såhär i sista trimestern med mycket sammandragningar känns det som jag inte behöver presentera min sak så mycket mer. Det blir buss till jobbet fortsättningsvis och jag kan ta kortare turer med son och hund här i krokarna. Kanske inte så konstigt att flåset inte är det bästa såhär efter vintern, när jag åkt buss i snart ett halvår och dessutom blivit gravid under tiden.
[tags]Cykla, Gravid[/tags]
Det är bra, ta det vackert… Själv tänkte jag börja cykla åtminstone enkel väg till jobbet. ”Bara” 8,5 km. Det värsta är läpparna…! Men vad gör man inte 🙂
Aj då! Tycker du gör helt rätt i att äka buss och motionera i den takt som du orkar.
Kram
Helt rätt! Ta hand om dig själv. 😉