Avundsjuka

Jag har en liten kille här hemma som testar mig så pass att jag om det fortsätter riskerar en smärre kollaps. Har nu surfat runt på nätet och letat hjälp på hur jag ska hantera en avundsjuk storebror. Jag hittade några idéer som jag verkligen tror är värda att försöka genomföra och fått mig att inse att det jag provat hittills varit lönlöst. Att samtala med en 2½ åring fungerar inte. Han förstår såklart inte vad jag säger, även om jag säger det tio gånger och sedan ytterligare tio gånger då han fortsatt göra det han inte får göra efter första förmaningen.

MillevilleEnvis men go’

Nu är i alla fall strategin här hemma att när Milton gör något han inte får så ska jag säga ”NEJ!” och lyfta bort eller gå bort från Milton. När Milton gör något bra ska jag berömma och ge honom mycket uppmärksamhet och då prata med honom om hans uppfattning om saker och ting. Alltså förstärka det som är positivt.

Vad tror ni andra som har flera barn? Kan det vara ett lyckat recept?

[tags]Syskon, Barn, Uppfostran, Avundsjuka[/tags]

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

8 reaktioner på ”Avundsjuka”

  1. Åhhh, det där med avundsjuka kommer jag faktiskt ihåg fast jag bara vara drygt tre år när min lillasyster kom. Hos oss var det så illa att de inte kunde lämna oss i samma rum under en period.

    Hur mina föräldrar löste det hela vet jag inte men det approach låter vettig tycker jag.

    Ska bli spännande att se om vi kommer få ett utbrott av avundsjuka här hemma också inom kort.

    Kram

  2. Så fungerar det här oxå; Belöning när man gör något bra och tas bort ifrån situationen när det är något som är fel.
    Precis som Josefina skriver har vi även varit väldigt noggranna med konsekvens – och det har lönat sig. Men det ÄR jobbigt och tufft att vara konsekvent, så för oss gäller det att välja sina fighter…

    Theo får ofta en varning, funkar inte det får han gå till sitt rum ett tag (eller bli buren ;-)) – både för att man själv ska kunna andas och sansa sig (de små kan ju nästan driva en till vansinne) och för att han ska lugna sig – och sedan pratar vi om vad som hände och varför det blev som det blev.

    Just nu är vi inne i en lugn period men jag minns förra sommaren när Kasper var nyfödd och Theo var bara en aning äldre än Milton – det var ganska tufft. Trägen vinner heter det ju, och efter ett par månader hade Theo vant sig vid den nya situationen med lillebror och det mesta började lugna ner sig…

    Hoppas det går bra! Kram!

  3. När Stella blev skogstokig på nåt så fick jag nog och sa till henne att jag inte accepterade hennes beteende och att jag skulle gå därifrån så fick hon yla bäst hon ville men när hon slutat var hon välkommen att komma och säga vad det var hon ville ha och umgås med oss. Sen drog jag därifrån. 3 minuter senare så kom hon ut och ville kramas och sa vad hon ville ha. Jag totalignorerade inte henne när hon fick sitt utbrott utan jag sa bara att nope, jag ställer inte upp på det här typ. Inte med de orden men du hajar.
    Annars så kostar en Blocketannons 30 kr 😉

  4. Positiv förstärkning/inlärning funkar utmärkt på vår hund. Vi tillämpar det även på våra barn ibland;)
    Beröm han ofta när han gör ”rätt” vänd ryggen till när det blir lite fel… Ordet ”NEJ” kommer snart att bli en upprepning som han inte lyssnar till. Gå där ifrån andas… Och var konsekvent 🙂

  5. Fy, va svårt det måste vara att veta hur man ska göra. Jag hoppas vi slipper gå igenom samma sak. Hoppas er metod hjälper. Skickar en kram med tålamod:)

  6. Jag tror att det kan vara ett bra sätt. Fast jag vet ju själv hur svårt jag har att vara konsekvent med att hålla mitt ”hot” om att ”slutar du inte nu så…”
    Vår dotter är ju nästan 5 år så henne kan man ju faktiskt resonera lite med. I bland i alla fall… Hon vill dock ha som mest hjälp då jag sitter och ammar, om det bara råkar sig så eller om hon satt det i system vet jag inte.

    Lycka till!

  7. Japp!! Tror absolut på det! Och konsekvens är ju det bästa…OCH svåratse!!
    Kram och lycka till (från en som varit i samma sits)

  8. ABSOLUT!! Det har vi gjort med Hugo och pepparpeppar så fungerar det väl. Självklart blir det roligare att vara duktig om det lönar sig än att vara dum. Konsekvens av sina handlingar är också något som vi ger honom. Tex slutar han inte hoppa i soffan, ja då stängs tv:n av, man kan inte både ha kakan och äta upp den liksom 😉 Lycka till!! kram kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.