Arbeta

Jag älskar mina barn. De är helt underbara och jag är så lyckligt lottad som fått en så fin familj. Men, idag när jag var och hälsade på jobbet så inser jag hur mycket jag saknar att jobba. Jag är inte en person som gillar att skrota runt hemma. Jag vill så gärna göra nytta och utmanas. På jobbet så ställs vi ständigt för nya utmaningar. Nya personer som behöver hjälp på olika sätt. Jag saknar att utvecklas på det sätt som jobbet utvecklar en. Nu behöver jag inte vänta alltför länge på att börja jobba igen. Redan i januari är planen att jag ska återgå till jobbet och mannen kommer vara hemma med barnen. Hur känner ni andra föräldralediga? Saknar ni att jobba?

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

8 reaktioner på ”Arbeta”

  1. Det är verkligen totalt olika det där. Jag håller främst med Therese – jobba ska jag göra resten av livet sedan, så jag känner ingen stress utan njuter av att ha förmånen att kunna vara med mina barn på heltid. Och jag känner likadant nu efter att ha varit hemma i totalt 3 år av 4,5.

    Jag upplever inte heller föräldraledigheten som att bara vara hemma, eller tråkiga dagar där jag bara byter blöjor, lagar mat och städar. Vi hittar på så mycket aktiviteter, träffar kompisar, åker på utflykter, är utomhus, pysslar – alla dagar är ju valfria att göra vad man vill med. De dagar då vi varit ensamma och uttråkade har inte varit många de senaste åren, om inte barnen varit sjuka.

    Men som sagt, alla känner ju olika. Och det finns ju inget rätt eller fel. I vår familj är det dock tur att jag verkligen stortrivts med hemmalivet, eftersom min man jobbar i Danmark och där ser föräldraförsäkringen helt annorlunda ut, så han har tyvärr inte kunnat vara föräldraledig alls.

    Nu är min föräldraledighet på upphällningen. Min paus i livet är snart slut och jag tycker bara det är så ofantligt sorgligt att den här tiden har gått så fort och snart är över.

    Kram!

  2. Jag har insett att jag inte heller trivs med att ”bara” gå hemma. Dagarna masar sig fram och den ena dagen är den andra lik. På ett ungefär…. städa, vagga barn, tvätta, försöka få lite mat i sig själv, städa, torka, byta blöjor… osv.. osv… Nopp, jag tyckte inte heller det var någon höjdare. Men jag insåg inte det då. För då gick jag bara och väntade. Väntade och väntade på att den där faaantastiska, uuuunderbara tiden skulle infinna sig. Den tiden som ”alla andra” talar om.. Dock så infann sig inte den där tiden tyckte jag. Inte förrän jag började jobba – NU älskar jag min lediga dag en dag i veckan. Jag älskar att sluta tidigt och har massor med energi och lust att göra roliga saker med Moa osv, osv… Jag brukar säga att begränsad ledighet är UNDERBAR, (en dags ledigt i veckan) men obegränsad ledighet (föräldraledig i 1 1/2 år..) är bara JOBBIG!

    OM det blir fler barn här, vilket jag i och för sig har svårt att se, men OM det nu skulle bli så, så kommer jag DEFINITIVT inte vara ledig lika länge som med Moa. Nä, då får Patrik vara hemma och jag jobba. Perfekt!

    Kram på dig!

  3. Inbillar mig att jag kommer stormtrivas som mammaledig den dag det är dags men det är nog för att jag inte har ett arbete som jag trivs med i dagsläget, med nytt arbete kanske det förändras.

    Låter ju super, att du har ett roligt och utmanande arbete att se fram emot när mammaledigheten lider mot sitt slut 🙂
    Ska du jobba heltid från början då eller hur gör man, jag som har noll koll?!

    Kram Åsa

  4. Först och främst… vilken intressant och snygg blogg du har!

    Ja, det där med att sakna jobbet när man är föräldraledig är nog vanligare än man tror, särskilt de dagar då man fått lite sömn, känner sej grå och trist och inte fått en endaste egen stund med en kopp kaffe. Jag har både sådana dagar och dagar då jag absolut inte vill tillbaka till jobbet. Men den här föräldraledigheten tycker jag mest att jag inte längtar tillbaka. Kan bero på att jag får mer sömn med den här fröken än med grabben eller på att jag jobbat längre nu än förra gången. Den här gången kändes det som om jag verkligen behövde en paus. Men ”pausen” är snart slut, i februari kör jag igång! Ses i lekparken!

  5. Vist saknade jag mitt jobb när jag var föräldra ledig.
    Nu när jag jobbar igen saknar jag föräldraledigheten…. fniss!
    insåg nog inte då hur härligt det var att få förmånen att vara hemma.
    Kul attdu kikade in hos mig så jag hittade ht.
    Addar dig på bloglovin för hit vill jag gärna komma tillbaka.
    Kram Lina

  6. Jag är som dig Annah, därför var det inte ett särskilt svårt beslut att börja jobba när sonen var 6 månader. Pappan är mer för att vara hemma och pyssla, själv vill jag träffa folk, jag älskar att jobba! Jag känner även att tiden med sonen har med kvalitet, jag längtar efter att träffa honom och han är så glad att mamma kommer hem!

  7. kunde inte sagt det bättre själv therese. Jag kan visst sakna den sociala biten med jobbet och ibland kan det vara lite drygt här hemma. Men som sagt, jobba ska man göra resten av livet, barnen kommer bara vara små en kort period och det är viktigare än allt annat.

  8. Ibland kan jag sakna jobbet lite, men efter att jag jobbade lite extra i sommar så värdesätter jag föräldraledigheten mycket högre. Jag trivs bra med att vara hemma och kommer att njuta i säkert ett år till.

    Jobba kommer jag att hinna göra senare i livet:) Trodde inte att jag skulle vara så nöjd som jag är med att var hemma. Min skräck för något år sedan var att bli hemmafru, nu känns inte tanken så avlägsen längre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.