Mor och dotter

Ibland slår det mig. Eller ganska ofta faktiskt. Vi har en dotter nu.

Under graviditeten så var jag väldigt inställd på att vi skulle få en kille till. Ärligt talat så var jag lite rädd att min önskan om en dotter skulle göra att jag blev besviken om vi fick en kille så jag tänkte att det är lättare att hantera om jag är inställd på att det är en kille från början. Jag har alltid önskat en son och en dotter (i den ordningen också) men insåg att efter första graviditeten att detta nog inte är något man kan styra så mycket över. Ändå så var det många tecken denna gången som gjorde att känslan sa tjej men det vågade jag inte säga eftersom jag var rädd för att andra skulle tycka och tänka saker.

Vår dotter föddes och i det ögonblicket kände jag, familjen är komplett. Jag vill inte ha fler barn. (Och så känner jag fortfarande älskling.) Men jag undrar hur jag känt om vi fått en kille. Jag funderar ibland på att om par som fått två barn av samma kön är mer benägna att skaffa ett tredje barn för önskan att få ”en av varje”. Vad tror ni? Hur har ni känt, som har både kille/tjej, två av samma eller som har fler än två barn?

Lykke-Lie och mamma

Har ofta tänkt att jag skulle läsa boken ”Dotter önskas”. Tror många tjejer känner så, att de önskar en dotter.

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

23 reaktioner på ”Mor och dotter”

  1. Vi människor gillar ju i regel att känna oss på säker mark, veta vad som händer och sker. Därför tror jag att det som kvinna är ”lättare” att önska sig en dotter för att man vet hur de ”funkar”. Liksom det för en man antagligen är tvärtom.

    Jag var jätteorolig när vi väntade en Simon. En kille liksom. Tänkte att jag inte visste hur de funkar, vad de gillar etc etc. Men när han kom så var dominerade ändå känslan av att ”det var så här det skulle vara”. Och nog klarar jag av att vara pojkmamma. Med bravur också.

    Du har nog rätt i att många familjer fortsätter att ”skaffa” barn tills de får barn av båda kön. Jag känner faktiskt ärligt att det inte spelar någon roll. Inte nu när jag vet att jag klarar av små killar.

    Kram

  2. Jag går nog emot all statistik och får väl vara undantaget som bekräftar regeln. Innan jag fick vår dotter så hade jag aldrig kunnat se mig själv som en flickmamma. Halva graviditeten önskade jag att det skulle bli en kille, tills jag en dag började titta på tjejkläder och fick en stark känsla av att det var en tjej i magen. Sen den dan så visste jag att det var just en tjej. Vår dotter. Så självklart! Nu har jag snart gått halva tiden med ett syskon i magen och jag känner nog att det är en kille. Men det vore mysigt med en tjej till faktiskt… Båda har sina fördelar och jag känner verkligen att det kvittar. Att bara få möjligheten att få ett till barn är ju ett mirakel i sig!

  3. Har läst boken och jag känner precis så som hon skriver i den. Jag vill ha en dotter. Men samtidigt vill jag även ha en son. Så jag vill ju ha av båda sorterna. Men känns som att jag ’behöver’ en dotter.

    Nu vet vi ju inte vad det är för filur som tänker komma till oss i April, men min magkänsla säger att det är en tjej. Och sambon hoppas på en tjej, han vill ha en tjej först. Och alla som gissat förutom en har gissat på en tjej. Men kommer jag bli besviken om en pojke kommer ut? Tror inte det. Dock är jag rädd att vi snöar in oss på att det är en liten tjej när vi egentligen inte vet. Vi får väl se vad som dyker upp i April. 🙂 Pojkmamma eller flickmamma, jag kommer vara världens lyckligaste ändå. 🙂

  4. ”Dotter önskas” är jättebra -läs den när du får tillfälle!

    I början av graviditeten trodde jag att det var en liten kille och sa det till alla som undrade. Samtidigt hoppades jag nog att det skulle vara en tjej eftersom jag har väldigt svårt att se mig själv som mamma till en kille. Har själv alltid varit ”tjejig” och vet knappt hur man roar små killar.
    Nu är vi inte helt överens om huruvida det ska bli något syskon alls, sambon tycker det räcker alldeles utmärkt med Ebba… Men jag har drömt att jag fött ett syskon vid två tillfällen. I första drömmen fick vi en lillebror och min reaktion var lite ”jaha.. en pojk, hur gör man?” samtidigt som jag kände hur kär jag blev i honom ändå. I andra drömmen kom en lillasyster och då kände jag bara att det var helt rätt och att jag var så lycklig.

    Sen kan jag tillägga att jag inte är så säker på att man som regel vill ha ett barn av sitt eget kön. Min sambos bästa kompis är singel men har redan drömmar om två små döttrar… 🙂

  5. Jag hade verkligen en önskan om att få en tjej under första graviditeten. Det var en enorm lycka när de på ultraljudet talade om att det var en liten flicka. Min prinsessa, som jag drömt om. Svårt att säga om jag blivit besviken om det varit en liten pojk… Ett barn är ju alltid ett barn och högt älskad.
    Denna gången spelade det verkligen ingen roll och jag hade nog inte skaffat ett tredje ”bara för att få en av varje” om det hade varit en flicka till.

    Jag kan iaf känna igen mej i tankarna om att vilja ha ett speciellt kön… dock är det nog något som det inte pratas om så mycket och som är väldigt tabu.

    Nu njuter jag för fullt av min lilla familj. Båda barnen med sina härliga personligheter och känslor.
    Kram

  6. Tror att både män och kvinnor egenerellt vill ha åtminstone ett barn av samma sort som sig själv! Det är min erfarenhet.
    Jag har alltid önskat mig döttrar, vi är ju bara systrar och jag har aldrig haft någon erfarenhet av pojkar liksom 😉
    När twinsen låg i magen trodde jag att de skulle bli mina enda barn och önskade mig hett att åtminstone en skulle bli en tös. På ett ultraljud såg vi en kille och jag intalade mig själv att det var ytterligare en kille där inne, så när M kom ut som #2 var jag i chock! Nu har det ju kommit två töser till i denna familjen + en kille till så det är en härlig mix, men jag är innerligt glad att jag både har töser och pojkar, det är fantastiskt att se hur olika barnen är pga sina kön (men givetvis också för deras personlighet) och hur man ser likheter i gossarna som man inte gör i töserna och tvärtom.

  7. Skulle vi ha fler barn, vilket inte är sannolikt, är jag helt övertygad om att vi skulle få en till liten lillebror. Jag tänker inte alls på mig själv som en flickmamma, jag Kanske för att jag ofta varit lite av en ”pojkflicka” själv? Jag vet inte. För mig har faktiskt aldrig tanken ens fallit in att skaffa fler barn för att få en flicka – ska vi mot förmodan skaffa ett tredje barn ska det vara för att vi vill ha ett barn till, inte för att vi önskar en dotter.

  8. I början av min graviditet önskade jag lite i smyg att det skulle vara en tjej och inför könsbestämmande ultraljudet var det lite jobbigt ifall det skulle vara en pojke. Det kändes verkligen jättejobbigt och jättetabu att känna så. UL visade att det VAR en pojke och från den stunden jag såg snoppen på skärmen har det inte varit mer givet att jag självklart ska vara en pojkmamma! Om det skulle bli fler barn vet jag inte hur jag skulle kunna vara flickmamma.

    Men jag kan också tänka mig att mycket beror på vad man har för relation till sina föräldrar, jag har alltid haft starka kvinnliga förebilder och få manliga och i vår släkt föds det mångdubbelt fler tjejer än killar, lite lustigt.

  9. Själv har jag två pojkar och har faktiskt aldrig känt någon saknad efter en dotter. Och kände inte heller någon längtan efter just en dotter under min andra graviditet. Såg snarare fördelar ifall det var en pojke som ”tittade ut”. Däremot kan maken ibland påpeka att det vore väl roligt med en dotter. Men nej, jag är så nöjd och glad med mina två busfrön till söner. Men jag är också den som alltid sagt att jag inte skulle ha några barn alls. Och se hur det blev med den saken. 😉 Nåt som jag inte ångrar för en sekund. 🙂

  10. Pingback: - [el:sklingen]
  11. När jag gjorde ultraljudet med barn nr 2, ettan är ju en kille så minns jag så väl att jag blev överlycklig inombords när hon sa att det troligen är en tjej! Sen sekunden efter födelseögonblicket när jag hörde min sambo säga ”det blev en flicka” var min lycka obeskrivlig! Jag känner igen mej så väl i det du skrev, jag ställde in mej på en kille fast att jag egentligen visste att det nog var en tjej.

    Jag har allid tänkt att två barn är lagom men där vacklar jag nu sedan jag fick mitt andra barn. Jag vet inte vad det är, om det är önskan att få uppleva allt det här igen eller om det är en innerlig önskan om ett till barn. Samtidigt kan jag känna lite skam för borde jag inte vara nöjd nu? Hur skulle man hinna med en tredje? Nåja, dom funderingarna skjuter jag på framtiden…

    Nu är jag bara så glad över mina två härliga gobitar!

  12. Åh, va härligt att du vågar vara öppen i detta ämne. Jag upplever det som sååå tabu att önska ett visst kön på sin bebis. Alla säger ”bara barnet är frisk” spelar det ingen roll. Självklart är det viktigast, men det har ju ingenting alls med önskan om kön att göra, tycker jag.

    Jag har två pojkar, men har som någon skrev ovan, alltid sett mig som en ”flickmamma”. Jag hoppades mycket att nr 2 skulle vara vår lilla tjej.. men nu blev det alltså en lillebror. En alldeles underbar sådan. Så glad att just han kom. Jag kan dock känna lite sorg över att vi aldrig kommer få vår dotter. Vi kommer inte att skaffa ett till barn. Känner inte att vi har ork till det.

    Jag tror som du att det kanske är vanligare med en 3:a om man har två av samma kön.

    Kram!

  13. Vi har i princip bara 4- och 5-barnsfamiljer i släkten. En familj försökte och försökte – tills de fick en flicka. Resultatet: 3 pojkar och 1 flicka 🙂 Jag har en kille och skulle gärna vilja ha en kille till. Om jag får tre barn, så gärna en kille och till sist en tjej. Om man får önska 😉

  14. Jag har flera i min bekantskapskrets som känner att de är ”komplett” som familj först med en av varje. Jag har inte känt så även om många i min nära närhet säger; Ska ni inte ha en till nu; en tjej?!
    Jag tycker att det är underbart med två pojkar, mer än jag trodde förut och innan. De har så mycket kul med varandra, de ärver kläder och som tur var delar de ju det stora hockeyintresset. 🙂
    Dina barn är ju så fina så man svimmar.
    Kram

  15. Ja, jag erkänner att jag gärna ville ha en dotter. Kommer ihåg att jag var lite besviken första sekunderna när första sonen föddes, samtidigt som jag var överlycklig över att vara mamma överhuvudtaget. Med andra barnet var jag helt säker på att få en son till och då tänkte jag faktiskt inte så mycket på det heller. För då visste jag att kärleken skulle finnas där oavsett kön. Trean som var en liten ”hoppsan” gjorde vi köns-UL med och jag trodde det knappt förrän HON var ute att jag verkligen fått en dotter. Nu har inte mitt bebissug försvunnit trots båda sorterna, men jag tror det ligger något i att familjer med två av samma kön är mer benägna att skaffa en trea.
    Här hoppas jag på en sladdis om några år 😉 och helst en kille till om man får önska 🙂 för när allt kommer omkring ser jag mig ändå som en ”killmamma”!

  16. Jag har två tjejer, trodde att tvåan var en kille. Men en liten envis brud var det. Nu är vi nöjda med våra två. Fast en kille skulle också ha varit toppen, men två barn räcker gott!

  17. Jag har alltid velat ha en dotter så om jag hade fått två killar hade jag lätt kunnat fortsätta tills det blev en tjej. Om jag fått välja alltså.
    Nu vill jag ha ett barn till och det skulle vara roligt med en kille, mest för Jonnes skull men jag skulle se det som en bonus om det blev ännu en tjej. Jag gillar tjejer helt enkelt. 🙂 Men ibland ser jag skymten av den där lilla killen som leker i sandlådan och då blir jag sugen på en son också. 🙂

  18. Visst är det så. Jag har två killar och skulle jag garaterat få en tjej skulle jag inte tveka. Men med två killar redan är oddsen int så stora så vi nöjjer oss med våra älsklingar.
    kram Lina

  19. Hej Annah! Jag tror som du att många tjejer önskar en dotter. Jag tror att det är vanligare att de som fått två barn av samma kön oftare skaffar ett tredje barn. Undra om det är vanligare när man fått två söner att skaffa ett tredje barn – att mammorna känner starkare längtan efter en dotter än vad papporna gör efter att få just en son? Jag känner att jag väldigt gärna vill ha en dotter också och skulle därför vilja försöka få ett barn till, hade nog inte varit lika inställd på tre barn om jag nu andra gången fått en dotter. Men Patrik vill ju absolut inte ha ett tredje barn utan tycker att det räcker med två barn. Jag har boken Dotter önskas om du vill låna den! Kram från Åsa

  20. Åh ja, LÄS ’dotter önskas.’ Den är toppen!

    För övrigt har jag också alltid önskat en dotter. Har alltid sett mig som en ’flickmamma’ (om man nu får använda det uttrycket år 2010…). Fast jag vill ha en son också. En av varje. Eller ja, egentligen önskar jag nog att få två döttrar och en son lite sådär på efterkälken och senare i livet 😉 Men vi får väl se…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.