En kärleksförklaring

Min älskade make. I år är det tio år sedan vi träffades för första gången. Vi var studenter i Karlskrona och jag hade problem med att få min skrivare att fungera. Fick ett tips om en kille som var duktig på datorer som säkert kunde hjälpa mig. Var allt lite nervös när jag kom och frågade om hjälp och aldrig hade jag väl då kunnat ana att vi tio år senare fortfarande skulle hålla ihop med en liten fin familj tillsammans. I alla fall så hjälpte du mig tålmodigt med skrivaren som alla andra misslyckats med att installera. Och just tålamod är något som beskriver dig bra. Det finns nog inte alltför många som besitter det tålamod du har. Du är lugn, saklig och gillar att fundera ut lösningar på problem.

Jag säger det nog alldeles för sällan men -Jag älskar dig!. Jag älskar dig för den du är. Jag är så stolt och glad över att du är pappa till våra barn och jag tycker det är alldeles underbart att se dig tillsammans med dem.

Jag tycker om våra diskussioner samtidigt som jag ibland önskar att du höll med mig mer men jag gillar att du står för din sak och argumenterar när du inte håller med. Du är händig och det du inte kan försöker du lära dig eller finna en lösning på. Du verkar ha en aldrig sinande källa till nya idéer och jag kan önska och hoppas att du någon gång finner en plats där du kan få utlopp för din kreativitet.

Du har så många fina egenskaper som person och jag är verkligen lyckligt lottad som får vara i din närhet, vara din fru och mamma till våra barn.

Älskar dig Jonas!

My love

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

15 reaktioner på ”En kärleksförklaring”

  1. Åh så fint skrivet till mannen!! det är alldeles för väldigt lätt att ”glömma” bort relationen till den stora älskligen när man har två små älsklingar också.

    Kram

  2. Grattis grattis… Ni passar verkligen så himla bra ihop. Brosan har verkligen dragit en vinstlott när han fann dig el du han hur det nu var. Kram på er allihopa.

  3. Gulligt!

    Tänk 10 år! Om exakt 1 vecka är det 10 år sedan jag och Patrik träffades. Mitt på Storgatan, en kall lördagskväll, ett möte som aldrig hade ägt rum om vi gått samma gata bara några minuter senare eller tidigare…

    Tänk, 10 år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.