Är på sluttampen av amningseran och kroppen börjar så sakteliga återgå till normala. Mensen är på väg tillbaka och efter att i två veckor haft blödningar av karaktären det-blöder-för-lite-för-tampong-men-nästan-för-mycket-för-enbart-trosskydd så tog det rejäl fart igår och syndafloden kom med besked. På mindre än en timme är en tampong av normalstorlek alldeles genomsur och läckaget ett faktum. Bad således mannen åka och köpa supertamponger och han kommer hem med stridstampong 90.
Detta påminner mig om tiden i det militära. Vid ett tillfälle var vi ute i fält och jag tog då p-piller och tänkte skjuta på mensen för att slippa blöda ute i fält. Men med minimalt med mat och sömn funkade det inte riktigt och mensen kom ändå. Skit tänkte jag då som inte hade med mig varken tampong eller binda. Fick således be major och kapten att åka och köpa tamponger. De kommer tillbaka med stridstampong 90 och jag trodde jag skulle dö när jag fick be dem åka och köpa några storlekar mindre. Då kunde jag bara använda minitamponger. De åkte iaf snällt iväg och köpte nya tamponger men påpekade att jag borde tänkt på detta innan… Inte alltid lätt att vara tjej.
Det är så härligt att läsa små anekdoter från Livet Innan; minnen och äventyr man liksom alltid bär med sig. Tack för det 🙂
😉
*fniss* Det är tur att man aldrig gjorde lumpen… 😉
Jag hoppas ni har det bra och att ni får en fin påsk! När kommer ni hem från Småland? Dags att ses då, det känns som att jag repar mig nu!
Kramar till dig fina!