Jag har funderat länge och väl på detta inlägg och tänker att nu är det dags då ämnet är aktuellt i bloggvärlden.
Att genomföra en skönhetsoperation är inget som man ska ta lättvindigt på. Det är ett stort beslut som inte bara påverkar en fysiskt utan för en del kanske även psykiskt. Att göra ett ingrepp på kroppen kanske inte alltid får en att må bättre om ens psykiska problem är obearbetade.
Den första frågan som man bör ställa sig är –Gör jag detta för mig själv eller för någon annan? Ska man gå vidare med att på konstgjord väg få det man saknat ska svaret, tycker jag, alltid vara att en förändring gör man för sin egen skull.
Jag tycker också det är enormt viktigt att ta reda på fakta. Det finns alltid en risk med att genomföra en operation och jag hoppas verkligen att vi slipper läsa om fler fall som exempelvis tjejen som opererade sig i Polen och blev skadad för livet. Livet och hälsan är viktigare än en quick fix.
Sen är det så viktigt att vara medveten om att alla operationer blir inte bra. Alla lyckas inte. Återigen måste man se till vilka förutsättningar man själv har. Alla passar inte i allt och inte att förglömma är att det som är bra för någon annan kanske inte alls är bra för mig.
Jag villl…. både magAR och tuttar!
hehe, magar 😉 Mage kan man iaf göra mycket med träning, kanske inte alls, men mycket iaf. Brösten är ju lite svårare. Jag ångrar inte det minsta att jag fixade mina.
Jag ska börja med att säga att jag verkligen tycker alla får ta ett eget beslut och att jag inte har något att invända mot det! 🙂 Men …
… jag kan också tycka att man först ska fundera kring hur valet man gör påverkar andra. För antagligen så påverkas vi alla av medias fokusering på skönhetsoperationer. Jag skulle antagligen inte haft samma tankar om mina fel och brister förr men när man nu matas med bilder på gjorda näsor, läppar, bröst, rumpor så är det nog mycket svårare att släppa tanken på att åtgärda det man tänkt kirurgiskt.
Sen får man ta i beaktning att man utifrån sett deltagit i skönhetsindustrin. Hur får mitt val andra att känna sig? För som sagt, själv har man nog redan blivit påverkad av andra. Och det är kanske inget fel i det … men man måste nog ha tagit ställning först. Kan man säga till sitt barn som ogillar sin näsa att det duger precis så som det är om man själv har fixat sin dito?
Extremt viktigt att tänka över riskerna ja, det kan inte skrivas för många gånger!
Jag är ju en av dom som absolut gärna hade velat gjort en OP men risken & all smärta (vill reducera som är en större OP) efteråt gör att jag inte vågar/vill.
Det jag tycker är så synd bara är att det används så himla fördömande metoder & språk överför de som tagit ett val.
En kommenterade hos mig & skrev att; ”Både Engla och Josefine är ju fantastiskt vackra kvinnor, men ändå har de valt att göra ingrepp”
Visst är dom vackra! men vi läsare anar faktiskt inte hur dom varken ser ut utan kläder & vilka fysiska problem dom har, så har vi då rätt att döma?
(Nu har jag sett Josefines hallon både före & efter & vet att hon var väldigt fysiskt plågad också, men jag tänker vanliga läsare)
Kanon att du debatterar detta vidare 😀
Jag glömde kanske skriva just detta med risker, även om jag kanske skrev det på mitt sätt eftersom jag VILL ta OP men inte gör det.
Kram
Ps. Hade jag haft ett par små lite hängiga eller stora fylliga hängiga hade jag inte tyckt att riskerna motiverade en op. Samtidigt kan jag inte döma de som har bröst och fyller ut de för jag kan aldrig ana hur det personen känner.
Vad klokt skrivet! Jag kan bara personligen utgå från mig själv då jag gjort en op. Det var endast för min egen skull, det är ingen annans business hur mina bröst ser ut det handlar om känslan för MIG. Alla fakta och risker man läser måste NOGA vägas mot varför man gör det. Det var på gränsen att jag inte vågade men med min utgångspunkt kunde det inte bli värre. Värre vore självklart komplikationer och oj vad viktigt det var med kunskap, erfarenhet och känsla för den kirurg man valde. En kirukg såg på mig i en minut och sa vad vi borde använda sen skickade han in mig till en gammal dam som skulle ”close the deal” NO WAY kände jag!
Det är en stor risk. Risk för ett annat resultat än önskat inte minst men som sagt jag kände att det kan aldrig bli värre och jag hade rätt 🙂
KRAM!
Jag håller helt med! Jag har aldrig haft några direkta bröst och efter barn/amning och när jag började träna igen försvann de totalt och då kände jag att tiden var inne. Så det var inget beslut jag gjorde över en natt utan något jag velat göra i säkert 15 år. Har dock alltid sagt att jag vill vänta till efter jag skaffat barn och är klar med den biten.
Är så oerhört glad för att jag genomförde en op för det har betytt så mycket för mig. Samtidigt känns det också väldigt bra att jag inte bara slängde mig in i något helt oförberedd utan att jag noga funderat igenom risker och vad som är bäst för mig. Det är ju många på så kallade bröstforum som har åsikter om vad som är bäst vilket gjorde mig helt knäpp ett tag, men jag lyssnade på mig själv och självklart min kirurg och det blev jättebra.