Jag är sedan ett år utrustad med en helt fantastisk liten rosa magisk manick – en insulinpump. Me <3 pumpen
Jag fick typ 1 diabetes när jag var ca 19 år så jag har haft diabetes i över halva mitt liv. Typ 1 innebär att jag saknar insulinproduktion i kroppen och det går inte att ”bota”.
Rätt ofta händer det att folk i min omgivning, t ex på jobbet läser en artikel i tidningen i stil med ’Kalle slutade äta fikabröd och är nu frisk från sin diabetes”……….och som ett brev på posten kommer de till mig och säger ”Åhh Ullis såg du vad som stod i tidningen – nu kan du bli frisk från diabetesen”
Näääääää de kan jag INTE för vi har inte samma sjukdom – vill jag skrika då! Personen i tidningen är en så kallad typ 2:a. Det går inte att jämföra typ 1 och typ 2 men de är svårt att veta om man inte är insatt. Dessa sjukdomar skiljer sig som benbrott och magsår ungefär…
Typ 2 – tidigare ”åldersdiabetes” – beror på att kroppens celler har minskad känslighet för insulin och att bukspottkörteln (kroppens egna insulinpump) ej kan producera tillräckligt. Denna typ är starkt kopplad till övervikt.
Typ 1 – tidigare ”ungdomsdiabetes” – beror på att kroppen inte länge kan producera insulin. Av någon anledning har de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln dött. Man kan motionera och behöva ta mindre insulin men man är resten av livet beroende av injektioner.
Ja en kort beskrivning av vad diabetes är och min magniska rosa vän hjälper mig hantera detta.
Den funkar så att jag har lagt in ett schema i pumpen som berättar hur många enheter som jag ska ha under en viss tid på dygnet (basaldos) – detta sköts då per automatik. När jag ska äta måste jag själv trycka lite extra på en (bolusdos) – detta då de e svårt för pumpen att veta hur mycke jag behöver. Detta styrs av vad jag ska äta och om jag tränat precis innan ELLER ska träna strax inpå.
Träning påverkar nämligen diabetesen så att mitt blodsocker sjunker och då är det viktigt att jag inte tagit mycket i anslutning till ett pass.
Jag har alltid min pump kopplad till min kropp – när jag äter, sover, jobbar, tränar….ja alltid 😉 Förutom när jag duschar eller badar så klart! Jag behöver inte längre ta sprutor…
Livet som diabetiker har blvit otroligt mycke lättare sedan jag fick pumpen! Ska senare blogga lite om träning o diabetes – ska bara komma på nå bra att skriva 😉
En annan sak som är spännande med diabetes……..eller nä de får bli ett annat inlägg senare fram i mitt gästspel.
Har ni några pumpbeklädda vänner eller är ni en pumpbärare själv? Hur funkar den för dom/er?
/Ullis
Vilken fin! Jag hade pump ett tag, men tröttnade på att den kunde åka ur ibland och jag visste inte vart jag skulle ha den. Sen hade jag en ovana att småäta och ”bara trycka på knappen” haha. Så det fick bli sprutor igen och det är en sån befrielse att slippa den där slangen och dosan, trots allt. Hur äter du osv när du tränar? behöver du fylla på med kolhydrater under träningen?
Jag har en vän som har en pump inopererad för sin diabetes. Den pumpen förändrade hela hennes liv 🙂