Idag har känslorna legat utanpå kroppen. Vår älskade lilla dotter skulle genomgå en skrapning av körteln bakom näsan och skulle därmed bli sövd för första gången.
Jag måste ge en eloge till all sjukvårdspersonal. De är helt underbara och vilket bemötande de har gentemot mig som mamma men framförallt mot dottern. De var pedagogiska och visade innan allting började vad som skulle hända under dagen. Till och med att det skulle bjudas på glass efter operationen.
I preop-rummet fick Lykke-Lie leka med en massa leksaker och Byggare Bob var på en liten dvd-spelare. Där satte de även en sådan nål i handen (som jag nu tappat namnet på). Det gick bra trots att de fick sticka henne flera gånger innan de hittade rätt. De förklarade innan att det var som ett flygplan som skulle landa på landningsbanan.
Sen var det bara att vänta tills operation gav klartecken på att vi kunde komma ner.
Jag fick följa med ända in till operationssalen i dessa snygga kläder.
Där var det enormt många människor (kändes det som). De tog så väl hand om Lykke-Lie och upprepade återigen det jag fått berättat för mig tidigare, att det kan vara väldigt känslomässigt att se sitt barn sövas för det går så oerhört fort. Det gjorde det verkligen. I ena stunden satt hon lugnt i min famn och i nästa var hon alldeles lealös. Kändes lite smått overkligt att se henne vara alldeles borta men jag visste att hon var i trygga händer.
20 minuter skulle operationen ta och efteråt skulle de ringa till mig. Såklart hade jag ingen mottagning när de ringde men såg det bara några minuter senare så jag skyndade till uppvaket där Lykke-Lie just hade börjat vakna och var jätteledsen. Hon blev lite smått galen vilket mannen berättat på morgonen att de kan bli efter sövning men så fort hon fick lite mer morfin somnade hon igen och vaknade lite mer lugnt efter någon timme. Det var rätt jobbigt att se henne efter operationen. Då kom det än mer känslor och även några tårar. Skönt att operationen var avklarad.
Hon såg ut som en liten boxare på uppvaket eftersom hon ”kliat” sig på näsan och kladdat ut blod i halva ansiktet och på händerna.
När hon väl började vakna så piggade hon på sig rätt snabbt och två piggelin gjorde nog sitt till.
Efter sex timmar på sjukhuset fick vi åka hem igen och här har det fyllts på med ännu mer glass.
Bra jobbat av er båda två!! Hoppas slippa uppleva något likande med mina killar! Skönt att ni fått det gjort nu och hoppas att hon ska må bättre 😉
Vad duktig hon var!
Åh, lilla vännen. Skönt att det är över. Är ganska hemskt att se någon sövas faktiskt!
Åh lilltjejen, så duktig hon var! och du med:-) Så bra att allt gick fin!
Lillstumpan <3
Det är verkligen hemskt att se sitt barn somna sådär. Inte mindre än sex gånger fick jag uppleva det i januari när jag låg inlagd med min stora kille. Huvva!
MASSA styrkekramar,men nu har ni ju klarat det! Kan bara ana oron, rädslan och maktlösheten. Underbart att hon har en så god mor.
KRAM!
Vad skönt att allt gick bra! Jag vet precis hur det känns! Min lilla Molly sövdes för ett halvår sedan när hon skulle operera sin tumme. Det var hemskt! Speciellt eftersom hon kämpade emot så mycket när dom satte masken över ansiktet 🙁 Men det gick ju bra tillslut!
Skönt att det är gjort nu och gick bra. Jag vet precis vilken fruktansvärd känsla det är att följa med sitt barn in och sövas. Jag brukar tänka på de föräldrar vars barn gör svåra operationer… Den här och de som grabbarna genomgått räknas ju ändå som enkla. Men som sagt, skönt att det är klart nu. Kram!
Jag börjar alltid gråta när någon av mina döttrar (när de är så små alltså) har behövt sövas 🙁
Precis som du skriver så är den där känslan när de går från att sitta till famnen till att de blir lealösa väldigt obehaglig tycker jag!!
Kram
?
Vad skönt att allt gick bra idag!
Och nu står jag här och snyftar och läser. Vad skönt att allt gick så bra. Kram
Åh det är verkligen jobbigt att se sitt barn sövas. Men ni verkar fixat det där galant. Kram
Sötnos!!!! Hon har ju världens bästa mamma!!