Jag tycker det är så charmigt när små barn börjar prata och inte riktigt har fått kläm på hur ord uttalas. Det är så oskyldigt och sockersött att höra hur de försöker anamma språket.
Därför är det lite sorgligt att inse att Lykke-Lie börjar lämna den fasen. Hon pratar mer och mer rent och bättre och det har väl sin charm också, men de egna orden blir allt färre. Det är nu man inser att tiden går så fort och jag som tänkt spela in hur hon sjunger söta barnsånger på sitt vis eller säger vissa saker. Det blir inte av och tyvärr glöms det bort alldeles för fort.
