Jag tycker att jag hade lite problem med minnet när jag ammade och hade svårt att göra fler saker samtidigt. Skrev ett inlägg om hur det var när sonen var mindre. Men är det något jag lärt mig så är det att jag inte har dålig simultanförmåga, jag har bara haft dålig förmåga att tro på mig själv.
Vi fungerar nämligen som så att om vi tänker att vi inte klarar av något, så gör vi med största sannolikhet inte det. Många skyller på amningshjärnan som nybliven förälder men jag tror att det faktum att vi tror att amningen påverkar vårt minne gör att vi fungerar än sämre.
Jag gjorde ett test där jag fick tänka att jag var en riktigt riktigt riktigt smart person som arbetade som professor. Därefter fick jag besvara slumpvisa TP frågor. Det gick sådär men jag fick i alla fall några rätt. Testets andra del gick ut på att jag skulle tänka att jag var en riktigt riktigt riktigt dum/osmart person och därefter fick jag besvara ytterligare slumpvisa TP frågor. Ni kanske kan gissa hur det gick. Inte alls lika bra som första gången.
DU är smart, du är bra och du kan mer än du tror!
Visst är det så, det är bara så svårt att komma ihåg det när man som mest behöver det. Dock uppmuntrade vi dottern med att tänka ”jag kan” när hon skulle lära sig cykla och simma. Och visst sjutton kan hon både cykla och simma 🙂
Kram!
Ähum vamenaru? 😉 Jodå jag fattar. Tankens kraft är enormt stark. Sitter här hemma och tänker att jag KAN föda barn, jag KAN hantera smärtan, jag KAN hantera stressen och rädslan, jag orkar, jag kan. Sedan bryter jag ihop för att det inte finns någon mjölk till kaffet och jag helt enkelt inte kan eller orkar ta mig till affären. 😛