Ibland känner jag mig sådär lite extra nöjd över att vi inte ska ha fler barn. Särskilt när jag går tillbaka i bloggen och läser om stora bajskalas.
Skulle bada sonen nu på kvällningen. Han har precis satt sig i badet när han snabbt reser på sig igen. Jag hinner just bara uppfatta en bajsmin och när jag ska till att lyfta över honom till toaletten flyter det runt en massa annat än bara vatten i baljan. Jag lyfter ur Milton ur baljan, ännu en liten klutt hamnar på golvet och jag inser att han är färdig. Torkar av honom och sätter honom på en handduk medan jag försöker klura ut hur jag ska tömma bajsvattnet ur badbaljan. Ställer en pall bredvid toaletten och lyfter med mycket möda den tunga baljan fylld med vatten till pallen för att därefter tippa i vattnet i toletten.
Ni kanske redan nu kan gissa hur det gick. Mestadelen av bajsvattnet flödar gladeligen ut över badrumsgolvet, allt medan Milton sitter bredvid och deklarerar sitt missnöje. Jag vet inte vart jag ska börja med skit överallt men konstaterar att det bästa är att duscha av Milton, göra iordning honom och därefter ta itu med skitgörat. Sagt och gjort. Nu är det skinande rent igen men jag kommer nog skura några gånger till innan jag är riktigt nöjd.
Det är ju tur ungen var söt. Ja, det är han såklart fortfarande.
Hahah jaa.. det är roligt nästan jämt 😉
Hihi! Ja det känns liksom extra bra när man ser/läser om andra och deras småbarnstid – som är underbar men påfrestande på så många plan. Iallafallför mig! Det har tagit lååång tid att känna sig bekväm med beslutet att ”bara ha 2 barn” men nu känns det helt rätt!!