Jag får skämmas varje gång jag går till frisören. Helt enkelt för att jag nästan aldrig går dit. Sist så lovade jag dyrt och heligt att jag skulle komma tillbaka efter tre månader. De där tre månaderna blev visst nio månader men idag var det dags och efteråt är känslan ”åh så skönt, varför har jag inte gjort detta tidigare”.
Nu måste jag ju verkligen komma tillbaka i februari/mars. Går ju inte direkt att gömma sig som en i mängden när frisören har samma namn som en själv. Både förnamn och efternamn.
Nu är det bara lite färg som behövs för att dölja det där envist gråa som lyser som en strålkastare i mitt annars rätt mörka burr. Nackdelen med att vara brunett. Det gråa syns så tydligt när det slår till.
Haha.. så där är det för mig också. Trots att det är min syster som är min frisör. Eller så är det kanske det är just därför 😉
Haha, oj, syster som frisör, då vet jag inte om jag vågat vänta så länge 😉