Läste några tänkvärda tweets igår.
Tänker mycket på den materiella köphetsen. På hur man kan luras att tro att det är saker som skapar lyckan. Det får mig att må illa.
Kläder, inredning, smycken, parfym, skor, väskor, julpynt, allt ska vara så jävla RÄTT. Jag vill inte vara med på det.
Om jag bodde i det perfekt inredda hemmet, skulle jag då känna mig hemma? Jag orkar bara vara mig själv och jag är långt ifrån perfekt.
Orden träffade så rätt. Det är lätt att bli förblindad av allt som möter oss dagligen på bloggar och media. Jag tror många kan börja tvivla på sig själv och tänka att alla andra verkar leva det perfekta livet. Men det är dags att sluta med det. Perfekt borde inte ens finnas som ord, för inget eller ingen är perfekt.
Håller helt och hållet med! Läste oxå Sofias inlägg igår.
Det är så lätt att se andra och inte sig själv, att sträva efter vad andra gör och inte sig själv. Hets…
Jag känner mig trygg i mig själv och älskar att läsa om hur andra lever och tänker, för att inspireras i köket eller gymmet, utflykter med barnen osv.
Kram fina du!
Nämen?! Jag känner ju hon som twittrade de inläggen. 😉
Jag kände bara att det står mig upp i halsen den här ytliga hetsen. Vad betyder egentligen nåt här i livet? Jag tror jag skulle ångra mig fruktansvärt om jag ödslat tid på att jaga rätt färg på porslinet istället för att göra nåt som känns genuint för mig.
Man är olika och det är fine med mig. Bara det också är ok att jag bara är jag.
Tack fina för att du skrev om det!
Håller med helt! Man kan ju inte bo i en mäklarannons..
Hej – ja kul att hitta dig också! Annah – ett original!!! 🙂 😉
Bra att du också tar upp detta!! Jag läste också Aofias inlägg! Och jag skrev där att jag uppskattar när andra kan ta mig med alla mina ”fel” och ”brister” om man nu kan tala om fel och brister? För jag menar hos barn ser man ju inte fel och brister på samma vis! Det man älskar mest med barn är ju just att dem inte gör allt rätt – de gör fel enligt vuxnas mått utan att skämmas! Varför är vi så rädda att göra ”fel”? Varför måste vi vuxna dölja alla ”brister” – om vi ens kan tala om brister? Men jag äääälskar faktiskt min mans ”brister” – det är dem som gör att jag känner att han behöver mig t.ex. – jag tror vi underskattar ”att vara mindre perfekt!” – framför allt får man mer tid åt att njuuuuta av livet! 🙂 😉 att njuta av livet är minst lika viktigt som att faktiskt klara av saker hör i livet! 🙂
/kram på dig! Trevlig njutbar fredag!!! 🙂