Precis som många andra är jag tagen av olyckan med barnet som glömdes i bilen hela dagen och dog på grund av värmen. Jag är nog så tagen av det för jag kan mycket väl tänka mig att i den vardag vi lever i nu med att alltid vara tillgängliga och att göra många saker samtidigt så kommer vi att glömma. Jag är nog också så tagen av det för det kunde lika gärna vara jag. Hur många gånger har jag inte kört någonstans och när jag väl kommer fram kommer jag inte ens ihåg att jag kört dit. Jag vet några gånger när jag ibland glömt vart jag ska att jag kläckt ur mig att det är tur att jag i alla fall kommer ihåg barnen. Men tänk, hemska tanke om det kommer en dag och jag glömmer dem.
”When our prefrontal cortex and hippocampus are planning our day on the way to work, the ignorant but efficient basal ganglia is operating the car; that’s why you’ll sometimes find yourself having driven from point A to point B without a clear recollection of the route you took, the turns you made or the scenery you saw.”
Det är rätt populärt nuförtiden att kunna ha många bollar i luften, att vara organiserad och strukturerad men vad gör det med oss. Vi kan bara göra en sak i taget punkt. Vi behöver ta hand om oss själva inte bara fysiskt men även mentalt.
En familj har förlorat sitt barn och jag hoppas innerligt att fler inte ska behöva hamna i samma mardröm men statistiken visar på något annat. Det här är en lång men väl värd att läsa artikel om detta med att glömma sitt barn i bilen. I USA händer det 15-25 gånger på ett år.
Ta hand om er!
Ja vad tagen man är! Det blir kanske än mer när man har egna barn o tänker den hemska tanken. Glömmer saker gör man ju hela tiden, jag hoppas dock aldrig att jag ens riskerar att glömma mina barn i bilen.
Sedan hoppas jah att det ur detta kan komma något gott. Att fler tänker på att vara närvarande. Att fler tänker på att det inte alltid är bra att göra hundra saker samtidigt. Sedan hoppas jag på bättre rutiner i förskola/skola också. Nog för att föräldrar har ett ansvar, men när barn inte dyker upp måste någon efterlysa. Tänker på nioåringen som blev kidnappad på väg t skolan o det här.
Ja många känslor o verkligen intressanta diskussioner på twitter. Många sidor av det hela o det är så intressant att man kan lära sig så mycket nytt.
Kram!