Maxtest

Förstå så glad jag är. Känslan att överträffa sig själv, när kroppen fungerar, när viljan är med är helt underbar. Jag älskar känslan efteråt när jag klarat av något jag varit nervös eller osäker på innan.

I helgen ville jag kolla av hur det fungerade att springa 2 km. 11:22 tog det. Det kändes som om jag sprungit max men till igår när jag skulle göra ett maxtest i träningsplanen från min PT så hade jag inställningen att jag skulle förbättra tiden från helgen. Jag ville springa under 11 minuter.

När jag börjat springa är jag lite nervös och det tar några hundra meter innan det lagt sig. Vägen jag springer går både upp och ner med en lite jobbig uppförsbacke i början och i mitten av de 2 km som jag mätt upp. När jag vet att jag närmar mig slutet försöker jag alltid trycka ur lite extra energi och det var med blodsmak i munnen som jag kunde klocka mig på 10:54. Mitt personbästa som jag gjorde på bana under polistesterna ligger på 9:50. Nu sprang jag kuperat på 10:54. Måste säga att jag är stolt över tiden med tanke på den minimala löpträningen jag genomfört sedan förra hösten. Kan nog räkna löppassen på ena handen.

Det kändes helt ok i knäna också. Kortisonsprutan jag fått har gett effekt. Känner framförallt att jag har betydligt mycket lättare att gå i trappor nu och är inte lika stel som tidigare.

Hoppas ni som kikar in här får en fin helg! Fredag har jag som vilodag och det känns så skönt efter en intensiv vecka med jobb och träning.

Kram <3