Det är när jag är ensam med barnen som jag inser hur bortskämd jag är att leva i ett förhållande där vi båda har ansvar för vårt gemensamma liv. Det är inte lätt att vara ensamstående och jag beundrar de som orkar med varje dag. Jag är helt slut efter två dagar och längtar så enormt mycket till mannen kommer hem igen.
För mig är det extra viktigt med planeringen de dagar jag är ensam. Så idag på lunchen bytte jag hastigt om till träningskläder, på med pulsklocka, träningsskor och ut i regnet på en löparrunda. 5 km var målet och jag fick ihop 4,8 km efter att ha sprungit runt lite då den planerade rundan blev lite ändrad på grund av vägarbeten. Alltid när jag börjar springa en runda så springer jag framfotalöpning så långt jag orkar (brukar bli ca 1 km), sedan lunkar jag på i mer vanlig joggingstil. Runt 2-3 km tycker jag det är behagligt och jag känner oftast att det flyter på bra, sen blir jag rejält seg och trött i benen framförallt och måste hela tiden motivera mig att sätta ena benet framför det andra och försöka ha en bra hållning i kroppen. Känslan efteråt är enormt skön och jag gillar att jag kan utnyttja dagen på bästa sätt och på kvällen slippa känna mig stressad över att inte hinna träna.
Jag är även lyckligt lottad som har föräldrar som kan hjälpa till med den fyrbenta familjemedlemmen när min andra hälft är bortrest. Imorgon är det fredag och det känns enormt skönt med en ledig helg. Barnen har önskat fredagsmys med tända ljus och tacos så det ska de få.
Må gott! Ta hand om er!
Visst är det så! Det är lätt att bara vara i sin egen bubbla o inte uppskatta det man har. Viktigt att tänka efter ibland.
Vi är ju två, men annars klarar vi oss mest själva. Ser på de flesta runt omkring som har tex föräldrar som kommer o tvättar, städar, putsar fönster, lagar mat, passar barn o allt. Önskar att alla kunde uppskatta allt mer o se alla fina man har omkring sig. Men det är väl så att man inte ser vad man har innan det är borta.
Planering ja, det är ju allt.
Kram!
Hej! Vad fint du fått här och vilken fin bild på dig. Jag tänker ofta på min Lina som har 4 barn. Har sagt åt henne att jag inte vill vara barnvakt åt alla 4 ensam. Bara Flora kräver en på heltid just nu :). Men Lina har som vanan inne. Hon är inte ensam men han jobbar mycket. Jag beundrar alla småbarns föräldrar. Vet att det många gångerr tufft men ack så härligt :).
Kram
Tack vännen!
Att rodda fyra barn och hem själv är imponerande. Superwoman 😉
Men fy bubblan vad snygg du är kvinna!
SÅ fiiin din blogg blev.
Mängder med kramar<3
Tusen tack fina du! Lite sorgligt att lämna gemenskapen men roligt att kunna utforma bloggen lite mer =)