Som så många andra så funderar jag på hur andra löser vardagsstressen med att hämta från dagis/skola, hem och laga mat och sedan allt annat som man vill hinna med, träning, städa, tvätta och umgås med barnen. I Arbetarbladet går att läsa en artikel om just detta och något jag tycker är intressant är att de flesta jag pratar med undrar hur alla andra får ihop det. Så, hur gör ni som hämtar barnen tidigt?
I aftonbladet har de också skrivit om denna hämtstress.
Själv försöker vi få ihop vardagen med att jag är på jobbet strax efter sex. Några dagar i veckan tar jag 30 minuters lunch och jag slutar jobbet vid kvart över tre, halv fyra och cyklar då hem, hämtar en bil och kan därefter åka och hämta barnen vilket brukar bli runt fyra, kvart över fyra.
Jag måste ofta övertyga mig själv om att mina barn inte har för långa dagar men likväl gnager det där samvetet om att man gärna vill hämta dem tidigare. Dock känns det för oss inte som ett alternativ att gå ner i tid, jag tycker vi förlorar för mycket pengar på det som såväl behövs för att vi ska kunna leva det liv vi lever.
Under sommaren så har vi sommartid på mitt arbete vilket innebär att vi arbetar en timme mindre och jag önskar så att det gällde året om, särskilt nu på hösten och vintern när det börjar bli mörkare också. En timme kanske verkar lite, men det gör stor skillnad för livskvalitén. Men vi fortsätter harva, ha dåligt samvete i onödan och stressa under helvetestimmen. Jag vet inte om det finns någon bra lösning?
Ja hjälp. Hur ska vardagen gå ihop och hur ska allt fungera?
Jag varken vill eller vågar riktigt tänka på det just nu… Men jag tänker att det blir mycket planerig för att tex matlagning ska fungera bra. Storhandla, planera o köra matkasse.
Ja jag vet inte. Men jag vet bara att jag skulle vilja ha så mycket tid som möjligt med barnen o mannen.
Kramar
Vi löser det genom att min man och jag har väldigt olika arbetstider. Han börjar kl. 5.30 och jobbar till kl. 15 fyra dagar per vecka och till kl. 12 en dag per vecka. Själv jobbar jag i affär och börjar sällan tidigare än kl. 9. Barnen får alltså en lugn hemmamorgon med mamma och blir hämtade före fyra av pappa. Låter kanske bra men tyvärr ger det oss inte så mycket tid som hel familj, eller som par. Jag kommer ofta hem vid 18-tiden och sen behöver maken sova strax efter kl. 21 för att orka med sina tidiga mornar… Senaste tiden har jag gått ner till 80% bara för att få lite kortare eftermiddagar tillsammans hela familjen.