Idag är det sju år sedan jag blev mamma. Min son, min förstfödde fyller år och när jag tittar tillbaka på bilderna från förlossningen så känns det som igår samtidigt som jag inte längre har någon liten bebis utan en stor kille. Vi har en väldigt lugn kille, som är noggrann i det han gör och gärna ser att det ska vara rättvist. En typisk våg som jag själv.
Han håller som bäst på att lära sig läsa och jag tycker det är helt fantastiskt att han nu ska få upptäcka ännu en värld. Han har även börjat spela hockey och jag trodde nog aldrig att jag skulle bli en hockeymamma.
Det är svårt att komma ihåg hur livet var innan barnen, de är en så självklar del av livet och jag verkligen älskar att vara mamma till just Milton och Lykke-Lie. Jag kommer ihåg när vi kom hem med Milton, han satt i babyskyddet i sin lilla bruna björndress och vi ställde in honom på hallgolvet och frågade oss vad vi skulle göra härnäst. Nu hade vi inte längre bara oss själva utan även ett barn att ta hand om men han blev en självklar del av familjen.
Jag älskar att vara mamma till Milton och jag hoppas han får ett fin födelsedag och ett fint år som sjuåring.
Så fint! Visst går det fort o jag minns knappt heller hur det var innan. Kan komma på mig själv ibland o förundras över hur jag faktiskt är mamma, att det är jag som är vuxen o tar hand om barnen o att jag faktiskt klarar av det. Vilken kärlek det är, så häftigt!
Ja, visst är det! Haft samma tankar själv just att det känns overkligt att vara mamma, att en liten individ kallar mig detta.
Så oerhört vackert skrivet! Du är en underbar mamma till helt fantastiska och vackra barn <3
Tack finaste <3