Att göra gott

Imorse när klockan ringde var jag trött då jag sovit dåligt. Jag valde ändå att gå upp, tända ljus i köket och förbereda lite frukost med familjen. Känslan att umgås som en familj på morgonen var härlig och det var en glad dotter jag lämnade på dagis. Igår bestämde jag mig för att göra något jag längtat efter hela hösten men inte tagit mig tid för, nämligen att gå en skogspromenad på 7,5 km. Jag tog med mig Nova som först motvilligt följde med men allteftersom också njöt av naturen. Under promenaden passade jag på att lyssna på en podcast med Olof Röhlander och Rickard Olsson. Jag har alltid alltid lyssnat på musik om jag är på väg någonstans men att nu istället lyssna på ett samtal mellan två personer och gå i skogen och skratta högt för mig själv kändes befriande. 1,5 timme tog promenaden och jag var rejält slut i ryggen efteråt. Jag kommer inte ihåg senast jag tog en lång promenad. Men det var skönt och avslappnande.

Väl hemma kom min pappa över och vi satt och pratade en stund. Att i lugn och ro kunna sitta ner och prata känns verkligen som kvalité. Annars i vardagsstressen över att hinna allt blir det mest fraser som, -hej! -hur är det? -nu måste jag skynda mig!

Till och med min son har reagerat över att jag stressar och uttryckt att han tycker det är bättre när pappa lämnar på morgonen för han stressar inte så mycket. Jag skulle vilja radera alla stressfraser ur min hjärna. Kom nu, skynda, vi hinner inte, nu blir vi sena och så vidare.

För mig känns det viktigt att göra sånt jag mår bra av, som stärker mig och gör att jag inte hamnar i stressfällan igen. Att göra gott för mig själv. Min hjärna behöver pausen så att jag kan vara mitt bästa jag.

Kram