När det hälsosamma blir ohälsosamt

Jag har alltid varit rätt lat när det kommer till träning och varit lite dålig på att fullfölja gym-medlemskap exempelvis. En träningsform jag gillat var Ultimate Frisbee som jag spelade ett antal år under gymnasiet men i samband med att jag tog studenten och ryckte in i lumpen så slutade jag även med det. Men jag fortsatte att göra halvhjärtade försök att träna för träning är bra och något som vi mår bra av har jag alltid fått höra.

När jag var gravid med barnen så har jag inte kunnat träna. Jag hade en del komplikationer med blödningar och tyckte helt enkelt att det kändes obehagligt att träna men efter Lykke-Lie föddes tändes någon glöd i mig och jag började springa lite lätt första gången 2010. Året efter kom jag i kontakt med ett träningscenter och lyckan var gjord. Jag kunde äntligen se och känna glädjen av att träna och två pass i veckan blev tre pass. Jag återupptog löpningen, tre pass blev fyra pass och jag började även intressera mig för mat och att äta bra mat. Ibland kunde jag även träna dubbla pass vissa dagar för jag mådde ju så bra av det.

Fyra träningspass i veckan utökades till fem och kunde jag få till sex pass i veckan så mådde jag verkligen bra. Trodde jag. Jag ska ärligt säga att mitt förhållande till träning och mat var inte längre sunt. Det hälsosamma blev ohälsosamt och hade inverkan på mitt mående.

Ni vet den här känslan när man når ett mål, först glädjen och sedan tomheten. Jag ville mer, men hur skulle jag kunna få in mer träning i en redan fullproppad vardag.

Jag försöker sänka kraven, vara good enough, jag kan inte köra på i 190 i alla delar av mitt liv. Med ett stressigt jobb fungerar det inte att fortsätta stressa med träning som bryter ner kroppen istället för att bygga upp den. Jag ser det nu, med lite distans. Det har tagit ett tag men just nu känner jag mig starkare och bättre rustad för vardagen igen.

Jag är säker på att det är många som gör samma resa som jag. Som vän och anhörig till någon som har ett förhållande till mat och träning som är på väg och bli sjukt, gör dem uppmärksam på det, innan det går för långt.

Ta hand om er!

Publicerat av

Elsklingen

Gift 30+:are som funnit glädjen i att löpa och träna lite annorlunda. Mamma till Milton och Lykke-Lie. Bloggare som gärna fotograferar och jobbar socialt.

6 reaktioner på ”När det hälsosamma blir ohälsosamt”

  1. Det du skriver har jag ju själv ”sett” men inte reagerat på. Kanske för att det framställts som sunt… Tycker det är svårt, men förstår vad du menar.
    Att komma till insikt och känslan av att man är fantastisk och våga låta kroppen vila – från träning, jobb, vardag och stress – ger balans!
    KRAM ?

    1. I förra veckan kunde jag ta beslutet att inte träna en dag, kroppen kändes inte i form helt enkelt och igår på träningen så kände jag mig så mycket piggare. Kändes som om kroppen tackade mig för vilan. Känns skönt att ha hittat en bättre balans mellan träning och vila och att jag yogar mer nu =)

      Kramar

  2. Det är svårt att framföra sådant tycker jag. För precis som du så hävdar alla att man mår så mycket bättre om man äter bra och tränar mycket eller ofta. Att vara jag och säga ifrån, jag som gärna äter lite socker varje dag och som i dagsläget inte rör på mig mer än det som mitt vardagsliv kräver av mig (jag sitter typ när jag äter, i övrigt hinner jag aldrig det, å andra sidan tränar jag inte ett dyft) – nä det är nog inte så trovärdigt!

  3. Jag har läst många bloggar som plötsligt funnit ögonen för det hälsosamma och sen slår det över till vad i mina ögon inte låter speciellt hälsosamt alls. För livet kräver sin tid, att missa ett träningspass eller äta på McDonalds för att barnen vill det innebär att man lever livet – inte att man står över – i alla fall i min värld. Av samma anledning har jag också slutat läsa en del, just för att det känns som att det blivit för mycket.

    Bra att du kommit till ro med vad du mår bra av, för det är ju huvudsaken och vad vi mår bra av är olika för alla. Sen betyder ju det inte att vi följer det rakt ut, men bara att veta är i alla fall ett bra steg på vägen!
    Kram på dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *