Fritt fall

Oktober känns som en månad att stryka ur mitt liv just nu. Idag var en särskilt tung dag.

Jag följde med pappa till onkologen idag. Med tanke på alla tårar som fallit den senaste tiden hoppades jag att jag var mentalt förberedd på beskedet men att se pappa få höra att cancern har spridit sig till skelettet och allt det innebär med cellgifter, ny behandling, nya prover, nya mediciner och hans rädsla för vad som väntar var tungt. Jag höll pappa i handen oförmögen att säga något mer.

Jag märker att jag inte fungerar så bra. Såg idag att jag betalt 2000 kr för mycket på en faktura. Känner nästan att jag inte orkar. Jag ligger dessutom 6000 kr back efter Italien, pengar som hänger i luften och väntar på att bli dragna eller återförda till bankkontot. Jag hoppas på svar snart och att det blir det senare, annars måste jag ta tag i det också och få tillbaka pengarna från jobbet eftersom jag (som inte kan säga nej) fick gå in och lägga ut för en bilhyra som borde varit betald och klar genom jobbet. Ska väl skriva ner det också.

Nu har Lykke-Lie feber också, så jag passar väl på att mysa med henne i soffan och bara vara.

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.