Vi har inte direkt haft någon närmare kontakt eller relation men jag vet hur viktig min faster har varit för pappa som hennes syster och därför blir jag så ledsen över att höra att hon idag somnat in. Jag hoppas innerligt att hon nu fått frid.
Jag visste redan innan 2015 började att detta kommer bli ett jobbigt år, det kommer att bli ett känslomässigt år på så många sätt men kanske framförallt för att döden är så närvarande i familjen. Pappa har själv skrivit om känslorna när han förlorade sin mamma och styvpappa i en bilolycka.
”Samvetet tynger oerhört. Man tänker på de gånger man kanske sårat dem. Allt som man ville säga till dem men som aldrig blev sagt. Det känns så orättvist att man inte innan det definitiva slutet får ”ordna upp” det som man tycker har varit fel och att man inte får säga det som man under lång tid bara tänkt men inte sagt. ”
Döden, oavsett om det är plötslig eller väntad är svår att hantera. Det är så svårt att förbereda sig för det eviga. Att aldrig mer kunna, att aldrig mer höra eller aldrig mer känna och se. Den är hela tiden så närvarande men det är först när man drabbas själv som man verkligen kan förstå vilket tomrum den skapar.
