Pappa, nu är vi där. Dagen då du påbörjar en ny okänd resa och jag fortsätter här utan dig nära. Jag kan inte förstå att du är borta. Aldrig mer kunna krama om dig eller känna dina varma händer.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du äntligen får frid. Cancern må ha vunnit din kropp men dina ord lever alltid kvar. Jag är så stolt över dig, den kamp du fört för människor i behov av hjälp, den kunskap du haft om samhället och att du alltid kämpat, även när du själv var utsatt och mått dåligt. Du är min hjälte.
Dina ord och din vägledning ska fortsätta ge mig styrka i livet och jag kommer alltid ha en del av dig inom mig.
Jag älskar dig pappa, saknaden är enorm men nu får du frid.
Beklagar sorgen. Det var väldigt vackert skrivet om din pappa.
Kram
Annah, vi beklagar sorgen! Kramar till dig, de dina och Inger??
Bodil & Jocke