Bertil

Idag är det pappas namnsdag – Bertil. Om en vecka skulle han fyllt 80 år. Jag saknar så mycket nu.

Jag känner att det är så orättvist att jag inte får ha pappa hos mig längre, att jag ska leva resten av mitt liv utan honom. Att jag inte får höra hans kloka tankar om det som händer i Sverige, inom politiken, i världen längre.

Hans musik har tystnat. När jag kom hem efter jobbet gick jag alltid till pappa för att hämta Nova, musiken var oftast hög och jag vet att det var något han gillade att göra. Lyssna på musik, på texterna och kanske drömma sig bort en stund, bort från smärta och ensamhet.

Pappas hemsida ligger kvar, han har skrivit så många kloka saker, roliga händelser, dråpliga händelser men även en hel del om hur den lilla människan försummas i exempelvis den stora vårdapparaten. När jag läser hans texter känns han nära men jag får en overklighetskänsla kring hur han kan leva kvar samtidigt som han inte finns.

livskris

Publicerat av

Elsklingen

En person mitt i livet. Sorg, skratt, minnen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.