I veckan träffade jag ett medium för healing. Jag har länge varit nyfiken på detta med healing och kontakt med andevärlden och sedan pappa dog än mer.
Det var ett minst sagt spännande möte. Kvinnan som jag träffade kunde beskriva mina känslor väldigt träffsäkert så tårarna började trilla på mina kinder. Utan att jag haft någon kontakt eller kännedom om henne tidigare beskrev hon att jag haft en jobbig period precis och ja, sorgen har varit extra tung en stund.
Efter att hon utfört healingen pratade vi. Hon beskrev att det som först kom till henne var barn och det fanns mycket kärlek till dem. Hon berättade om en man som funnits med i rummet hela tiden och att han var en trygghet för mig. Ungefär här bröt jag ihop. Hon sa att vi inte hade varit klara med varandra och att det har gjort att sorgeprocessen blivit så lång och att jag kan ha skov i sorgen men att det kommer bli lättare. Hon beskrev att eventuella förnimmelser jag känner eller saker jag ser, ska jag våga tro på. Att han finns där.
Hon berättade också om min ensamhet och sorgen det är.
Det var en så oerhört stark stund på så många plan och jag är så tacksam att jag gjorde det för det gav mig mer än jag någonsin vågat hoppats på.
