Här kommer en liten berättelse om förlossningen med Lykke-Lie för nyfikna.
Måndag 13 juli 2009 kl 20:00
När vi kommer in till förlossningen har jag haft förvärkar/sammandragningar i nästan två dygn. Jag har ringt och rådfrågat innan vi åkte in om en sovdos och min förhoppning är att jag ska få en sådan och därefter åka hem och sova och vänta på att de riktiga värkarna kommer igång. Läkaren jag får träffa är dock av en annan åsikt. Jag är öppen 3 cm och han anser att jag ska stanna kvar eftersom jag är omföderska och det kan gå mycket fortare denna gången. Diskuterar med Jonas och bestämmer oss tillslut för att stanna kvar även om det tar emot lite då jag tänkt att det ska gå lika smidigt som med Miltons förlossning då jag kom in och kunde börja krysta direkt.
När vi bestämt oss för att stanna får vi ett rum med två sängar där vi kan vila. Jonas åker dock hem en sväng först och hämtar lite saker medan jag tar sovdosen och försöker somna. De oregelbunda värkarna jag haft fortsätter dock och en halvtimme efter jag tagit sovdosen och Jonas kommit tillbaka önskar jag bada lavendelbad. Bad och dusch tycker jag varit en riktigt bra smärtlindringsmetod och jag känner mig väldigt avslappnad där jag ligger i det heta badet. En barnmorska kommer in emellanåt och ska lyssna på hjärtljuden och lyckas en gång tappa sin mobiltelefon i badet. En annan gång doppade hon håret i badet.
Badar lavendelbad i det mysiga badrummet. Levande ljus och lugn musik.
Tisdag 14 juli kl 02:10
Jag har slumrat av och till i ungefär 1½ timme och värkarna kommer med cirka 10 minuters intervall. Barnmorskan kontrollerar om jag öppnat mig något mer och känner att jag är öppen cirka 4 cm. På 6 timmar har jag alltså öppnat mig ynka 1 cm. Diskuterar lite om att ta hål på hinnorna för att sätta lite fart på förloppet men jag är tveksam till detta och önskar istället ta ett nytt bad. Min förhoppning är fortfarande att de ska sätta fart av sig själv. Barnmorskorna föreslår även att jag kan få EDA men detta har jag sedan tidigare bestämt att jag absolut inte vill ha.
Kl 03:30
Jag är återigen uppe ur badet och försöker vandra omkring lite eftersom värkarna kommer tätare då. Men även detta börjar kännas rätt tröstlöst och efter att ha diskuterat med Jonas och rådfrågat barnmorska bestämmer vi för att de får ta hål på hinnorna. Vi får vid fyra på morgonen flytta till ett förlossningsrum.
När de tar hål på hinnorna kommer dock inget vatten för bebisens huvud står tydligen i vägen. Värkarna börjar dock bli kraftigare och vid fem på morgonen vill jag prova på lustgasen. Vid halv sju på morgonen är jag öppen 5 cm och jag tycker att detta tar en evighet. Jag får dropp som ska hjälpa till vid öppningsskedet och då börjar det hända saker. Vid sju är jag öppen sju centimeter och klockan åtta är jag uppe i nio centimeter och då börjar jag även känna av krystvärkarna. Vid detta tillfälle tycker jag lustgasen inte alls hjälper och känner att den mest är ivägen och uthärdar värkar/krystvärkar utan smärtlindring och ångrar för ett kort ögonblick att jag inte tog EDA. Det mesta känns som ett töcken och jag funderade många gånger vad jag gett mig in på och undrade om det var lång tid kvar.
Kl 08:10
Jag har krystvärkar och får nu börja krysta. Då bebisen inte varit helt fixerad utan ligger en bit upp i förlossningskanalen får jag först krysta ner bebisen. Lyckades ett tag stå knästående för att få lite hjälp av gravitationskraften. Liksom med Milton hade jag väldigt korta krystvärkar vilket gjorde att själva krystningsfasen drog ut på tiden men 08:54 kommer hon äntligen ut efter att ”burn burn burn, rings of fire” ljudit i mitt huvud, precis såsom det gjorde med Milton. Eftersom vi denna gången inte tagit reda på könet visar de oss att vi fått en liten flicka och jag blir alldeles tårögd och säger till Jonas, vi fick en flicka.
Något sliten efter tre nätter på raken utan vidare sömn.
Vad gäller namn har vi varit överens om flicknamn ett bra tag så det var självklart att hon ska heta Lykke-Lie.
Lykke-Lie föddes i vidöppen bjudning vilket innebär att hennes huvud var roterat 180 grader så att hennes rygg låg mot min rygg med huvudet neråt. Vid vidöppen bjudning kan man få mer ont i ryggen när barnet trycker på neråt. Jag tror det är därför jag inte klarade av smärtan så bra denna gången. Har också läst att när man föder i vidöppen bjudning kommer förlossningen igång långsamt. Att Lykke-Lie föddes i vidöppen bjudning gjorde att hon fick en sk förlossningsskada. Låter mer allvarligt än vad det är som barnläkaren sa. Kefalhematom som förlossningsskadan kallas är en blodutgjutning mellan yttre benhinnan och benet på hjässan. Det ses som en blåröd bullig kulle på barnets skalle. Kefalhematom försvinner av sig själv. Ibland kan det bli en förhårdnad som sitter kvar några månader.
Jag blev utmanad inför förlossningen också. Att göra ett V-tecken så nära förlossningsögonblicket som möjligt. Tio minuter innan Lykke-Lie föddes fick vi till ett litet V.
Svettig som en gris och mellan krystvärkarna.
[tags]Förlossning, förlossningsberättelse, värkar[/tags]