Livet varje dag

Är det något jag tycker varit svårt sedan pappa dog så är det att hitta den helhjärtade motivationen. Det är som om sorgen drar mig åt ett håll och vill hålla mig kvar och viljan vill fortsätta framåt.

För ungefär en månad sedan dök det upp en resa som jag direkt kände att ”den där ska jag göra”. Den ska jag uppleva och bära med mig i livet. Jag är medveten om att förutsättningarna för mig är en uppförsbacke och jag kommer behöva använda mitt pannben på denna resa. Samtidigt så bär jag med mig styrkan från exempelvis Tjurruset.

På måndag börjar jag med Lofsangruppen igen, som hjälpt mig så många gånger förut och jag ser fram mot att på nytt stärka upp min kropp och göra den redo för Kebnekaise. Jag tänker att jag nu tar med mig  viljan och att motivationen sakta men säkert åter byggs upp för att klara mitt nya mål.

Livet är verkligen varje dag och även om vissa dagar är jobbigare än andra så kommer det hela tiden nya dagar att fylla med liv.

Tjurruset

1 oktober genomförde jag Tjurruset till pappas minne. Här är mitt minne från det.

Jag var rätt nervös innan. Dels då jag endast sprungit en mil vid två tillfällen tidigare dels då jag ville genomföra loppet för pappa och samla in pengar till Cancerfonden.
När starten gick i sista mixed-gruppen (killar och tjejer sprang tillsammans) stod jag långt fram. Jag var faktiskt lite orolig att komma sist. Jag joggade cirka femtio meter innan slalombacken gjorde sig till känna. 400 meter med en höjdskillnad på 100 meter. Det pep rätt friskt runtomkring mig och jag gissar att många med pulsklockor kom upp i maxpuls snabbt. Det tog mig sex minuter att komma upp för backen och därefter kunde jag börja jogga lite lätt nerför på redan lite möra ben. Men jag var så törstig och räknade ner till första vätskestationen vid 3,7 km. Det gick snart uppför igen på knöliga stigar och jag kände att jag behövde gå lite. Runt två kilometer (tror jag) blev det lerigt ett tag och jag kände flera gånger att leran sög tag i skorna. Efter detta var det så skönt att komma till vätskestationen och fylla på med lite sportdryck och vatten.
Jag fortsatte gå/springa och alternera med detta. Gick uppför och joggade där det var flackt eller gick nerför. Det var trevlig stämning ute i spåret och glada tillrop från medtävlande och funktionärer som hejade på och peppade.
Vid sju kilometer kom vattenhindret. Cirka femtio-sjuttiofem meter i kallt vatten och över två bryggor. Jag är vanligtvis en riktig badkruka men med sju kilometer i en varm kropp kändes det rätt skönt men det var tungt att fortsätta jogga efteråt men peppad av mannen och barnen fick pannbenet lite extra energi. Efter vattenhindret kom rätt snart ett lerigt hinder att krypa under. Det var roligt och gav mig vibbar tillbaka till lumpen.
Sen började ytterligare en stigning och känslan infann sig av att dessa sista tre kilometer aldrig kommer ta slut. Det gick sakta uppför och tillslut var det så brant och benen kändes som gummi att jag önskat något puttat upp mig. Sen hördes en glad stämma att nu var det bara nedför till träsket och vilket träsk. Jag slängde mig i och sjönk ner rätt rejält med benen så det var bara att ta tag i några linor som stöd. Jag slog mig en del på det som gömde sig i gyttjan och kommer nog få ett fint litet minne ett par dagar. Väl uppe var det bara att ta sig i mål och känslan att höra sitt namn, se familjen och veta att jag gjorde det. Jag klarade och genomförde Tjurruset 2016.
Jag hade ett mål att genomföra loppet från start till mål och jag ville gärna göra det under två timmar. Jag hade ingen koll på tiden under loppet men kom i mål efter 1 timme och 45 minuter.
Efter loppet luktade jag inte direkt mumma så jag hoppade i sjön för att tvätta av det värsta innan vi skulle åka till barnens kusiner för lite middag.
Dessvärre blev jag dålig efter loppet, troligtvis var min kropp inte van att utsättas för sådan påfrestning. Jag blev illamående och kräktes innan jag tillslut kunde få i mig lite mat i magen och tillsätta energi igen.
Men, jag har haft en helt underbar dag och jag känner mig stolt som genomfört detta lopp med pappa vid min sida.
Tack till alla som hjälpt mig i insamlingen till Cancerfonden. Totalt 5000 kr samlades in. Heja oss!

Målgång Tjurruset

Återuppstånden efter #bbc2014

I helgen var det äntligen dags, för Blogger Boot Camp 2014. Som introvert person kan man undra om det kan ge något att vara på ett event som är så extrovert och peppande men jag älskar att vara en del av Blogger Boot Camp. Jag får träffa personer som liksom jag älskar träning och hälsa.

Jag tycker det är så roligt att se hur glada alla är och hur träning skapar en gemenskap oavsett bakgrund och träningsnivå. Dessutom fick jag träffa flera återkommande bloggvänner som jag lärt känna genom åren och bloggandet.

I år åkte jag ner med min tränare från Gävle Träningscenter (http://blogg.gavletc.se/)som skulle hålla i passet xhoop. Vi hade en sisådär 25 rockringar med oss som gjorde att vi syntes väldigt bra där vi kryssade fram i Stockholmstrafiken.

På lördagsmorgon så snöade och blåste det horisontellt och ute i kylan lyckades vi klämma in alla rockringar och oss själva i en liten Prius som tog oss KTH-hallen, platsen för årets Blogger Boot Camp.

I omklädningsrummet fanns ett skåp med mitt namn och en grymt härlig goodiebag med produkter från bland annat Holistic, Superfruit, Casall, Dalblads och många fler.

Jag gjorde mig redo för första passet med Malin Ewerlöf Krepp som skulle gå igenom löpteknik. Jag har inte sprungit så mycket i år och var lite nervös över hur det skulle kännas i kroppen och självklart hamnar jag bredvid Malin vid uppvärmningen och medan det för henne var lätt som en plätt att föra ett samtal hade jag det lite mer kämpigt att kunna säga hela meningar. Men jag höll i och vi fick en bra genomgång av övningar som kan förbättra oss som löpare. Passet avslutades med intervaller till solen som kikade fram mellan molnen.

Det var en mycket positiv start på dagen och när vi kom tillbaka till KTH hallen fick vi snabba oss på med ombyte för fotografering. Inte helt lätt att byta kläder när man är svettig och dan.

När fotograferingen var klar hade jag bokat in mig på Casalls HIT pass, cirkelträning där vi fick prova på många av de redskap Casall har. Cirkelträning tycker jag är en rolig form och att göra det i en sal fylld med likasinnade var riktigt mäktigt.

Blogger Boot CampBild från uppochhoppa.se

Två timmar träning sätter sina spår och jag började redan känna att mina ben var trötta och knät ville inte riktigt fungera med mig så det blev till att bita ihop och göra så gott jag kunde när Lofsan presenterade sitt pass ”Walking bad”. Behöver kanske inte förtydliga att målet med passet var att vi ska ha det lite jobbigt med att gå efteråt.

Jag gjorde mitt bästa men blev lite sur på att min kropp inte riktigt klarade av alla övningar, dock lyckades Lofsan skapa ett pass som satt sina spår för redan på kvällen var det svårt att ta sig fram utan att se ut som otränade Agda 80 år.

Lofsan

Lunch var väldigt efterlängtat och gott att fylla på med en kalkon/pasta-sallad. Fick även tid att gå runt bland de utställare och sponsorer som var med. Jag passade på att köpa D-vitamin från Holistic som var grymt god och som alla i familjen gillar. Kunde även bubbla mig lite vatten hos sodastream.

Efter lunch och fortsatt smärta i framförallt benen var det premiär för KettleworX, gruppträning med kettlebells och det var ett fartfyllt pass som jag tror kommer komma lite mer till sin rätt om man inte kört tre pass innan. Det kändes iaf som bra allsidig träning.

KettleworXBild lånad från uppochhoppa.se

Fyra timmars träning gjorde att jag nu var galet slut och då passade verkligen meditiation med Anna Lindh som handen i handsken. En enormt rogivande och lugnande föreläsning där vi provade att meditera stående, sittande och liggande.

Efter att ha landat lite var det dags för sista passet som för min del var en föreläsning med Andreas Öhgren – Snabb, snygg och skadefri. (http://www.andreaspt.se/)  Vilken aha-upplevelse han gav mig. Det fick mig att fundera mycket på hur min kropp hänger ihop och varför jag har så mycket problem med knäna vilket begränsar mig i vardagen men också i träningen.

På kvällen blev det lite mingel och utdelning av priser och sedan stupade jag och Linda i säng på hotellet. Dagen efter inledde vi med en kort promenad i ett vackert Stockholm för att sedan inta hotellets bubbelpool och bastu. Skönt för ömmande muskler.

Tusen tack, framförallt Sofia och Mela för ett återigen välordnat och roligt event!

Att bli en vinnarskalle

Jag kan se bilderna om och om igen. När Kalla kör för guld. Hon är fokuserad på målet och vet att hon måste ge allt för att lyckas. Hon har den rätta inställningen, målet, fokus och hon är på alla sätt och vis tränad för att klara det. Det är så mycket vinnarskalle i hennes åk som slutligen gör att tjejerna eller som Kalla säger, brudarna tar guld i stafetten.

Jag älskar att se den där kämpaglöden för den smittar av sig. Gör att man vill blir bäst och att så enormt mycket av en fysisk prestation sitter i huvudet. Man kan om man vill. När jag förra veckan på nytt skulle göra ett antal tester för att se om jag förbättrat mig under 4 veckor så försökte jag verkligen plocka fram den där vinnarskallen. Jag hade ett mål och det var att jag skulle förbättra mig och visst gjorde jag det. I alla övningar utom en där jag presterade lika som fyra veckor tidigare. Men det var bra. Jag var så grymt nöjd över mina förbättringar och att kroppen lyssnade på huvudet och kämpade på fast det brände både här och där.

Träning

För att bli en vinnarskalle måste man hitta den mentala motivationen att inte ge upp när det blir jobbigt. Gäller inte bara i sport och det lyckas man med genom att träna träna träna.

När det hälsosamma blir ohälsosamt

Jag har alltid varit rätt lat när det kommer till träning och varit lite dålig på att fullfölja gym-medlemskap exempelvis. En träningsform jag gillat var Ultimate Frisbee som jag spelade ett antal år under gymnasiet men i samband med att jag tog studenten och ryckte in i lumpen så slutade jag även med det. Men jag fortsatte att göra halvhjärtade försök att träna för träning är bra och något som vi mår bra av har jag alltid fått höra.

När jag var gravid med barnen så har jag inte kunnat träna. Jag hade en del komplikationer med blödningar och tyckte helt enkelt att det kändes obehagligt att träna men efter Lykke-Lie föddes tändes någon glöd i mig och jag började springa lite lätt första gången 2010. Året efter kom jag i kontakt med ett träningscenter och lyckan var gjord. Jag kunde äntligen se och känna glädjen av att träna och två pass i veckan blev tre pass. Jag återupptog löpningen, tre pass blev fyra pass och jag började även intressera mig för mat och att äta bra mat. Ibland kunde jag även träna dubbla pass vissa dagar för jag mådde ju så bra av det.

Fyra träningspass i veckan utökades till fem och kunde jag få till sex pass i veckan så mådde jag verkligen bra. Trodde jag. Jag ska ärligt säga att mitt förhållande till träning och mat var inte längre sunt. Det hälsosamma blev ohälsosamt och hade inverkan på mitt mående.

Ni vet den här känslan när man når ett mål, först glädjen och sedan tomheten. Jag ville mer, men hur skulle jag kunna få in mer träning i en redan fullproppad vardag.

Jag försöker sänka kraven, vara good enough, jag kan inte köra på i 190 i alla delar av mitt liv. Med ett stressigt jobb fungerar det inte att fortsätta stressa med träning som bryter ner kroppen istället för att bygga upp den. Jag ser det nu, med lite distans. Det har tagit ett tag men just nu känner jag mig starkare och bättre rustad för vardagen igen.

Jag är säker på att det är många som gör samma resa som jag. Som vän och anhörig till någon som har ett förhållande till mat och träning som är på väg och bli sjukt, gör dem uppmärksam på det, innan det går för långt.

Ta hand om er!

Blogger boot camp 2014 #bbc2014

En av höjdpunkterna förra året tycker jag var Blogger Boot Camp. En dag fylld med härliga människor som älskar att träna och blogga. Jag bestämde mig redan på kvällen efter förra året att jag skulle anmäla mig till årets event också. Och nu är det gjort!

Jätteroligt är att min tränare Linda från Gävle träningscenter kommer hålla rockringspass. Har ni inte provat det tidigare kan jag verkligen rekommendera det. Grym träning för magen.

Blogger Boot Camp

Påfylld energi #beyourbest2013

Vilken härlig helg jag fått uppleva. Tack vare träningsevent.se och alla underbara deltagare på Be your best.

Dagen började med att jag träffade Linda på pendeln till Älvsjö. Jag har lärt känna Linda genom hennes blogg och sist vi träffades på Blogger Boot Camp. Linda är en underbar, varm, omtänksam och klok person som sprider kärlek och energi.

Jag fick även träffa fina och inspirerande personer som Jeanna, Vevve och många fler.

Dagen inleddes med ett pass som hölls av friidrottaren Robert Kronberg. Faster, Harder – Kronbee. Ett pass helt i min smak som innehöll både styrka, uthållighet och snabbhet. Robert var väldigt peppande hela tiden och det var ett riktigt roligt och tufft pass.

Linda, Robert och jag

Dagen fortsatte med Oscar Jöback som gav så mycket kärlek och eftertanke att jag gärna skulle vilja sitta ner och skriva ner alla klokheter han delade med sig av. Hans pass hette Inner Warrior och det handlar om att vi behöver hitta denna inre krigare för det är när vi stannar kvar i det svåra, där obalansen är som störst och vi har vår svagaste länk som vi kommer utvecklas och bli starkare. Hans pass var lika delar fysiskt som psykiskt och allt var så genomtänkt med både musik, rörelser och det han förmedlade. Hans pass var precis vad jag behövde och kanske det som lämnade allra mest avtryck, både kroppsligen och mentalt.

Oscar Jöback

Jag träffade även min PT som jag hade hjälp av under september månad. Jätteroligt att träffa henne i verkligheten.

Linda, Emma och jag

Detta var andra gången jag var på ett träningsevent och jag gillar det enormt mycket och hoppas på många fler. Verkligen härlig stämning och så mycket energi (och svett) som flödar.

Be your best #beyourbest2013

Mitt i den mörka hösten kommer ett träningsevent för att lysa upp. Jag behöver detta nu, jag behöver fylla på med energi från andra som älskar träning och hälsa och att vara mitt bästa jag. Det ska bli så spännande att träffa människor som jag följt genom bloggar, twitter och instagram och som jag träffat på tidigare träningsevent. Dessutom kommer Emma som jag hade som PT i september att vara där och jag hoppas kunna träffa henne. Jag ler från topp till tå när jag tänker på alla underbara människor som kommer för att träna och ha roligt precis som jag.

Följ mig gärna på instagram (elsklingen) och twitter (annahsun).

Kärlek!

Träna på resa

Även om jag är ute på resande fot känns det viktigt att hålla igång träningen och då finns det ett gäng appar att ta hjälp av.

När jag var i Egypten i våras var jag ut på några kortare löprundor, det var enormt skönt att springa i värmen och jag är en sådan person som hellre springer när det är lite för varmt än kallt ute. Tyvärr sprang jag då i skor som gjorde att jag fick blåsor och inte kunde springa så långt som jag önskat och dessutom lyckades jag sträcka låret. Så tyvärr blev löpträningen jag längtat till i värmen inte riktigt vad jag hade planerat. Men bara för att löpningen inte gick att genomföra som jag hade planerat så fanns det andra möjligheter till träning. Just appar till mobilen tycker jag är grymt bra att ha med på resande fot. Själv har jag använt mig av Nikes Training App.

Vilka träningsappar tycker du är bra att ha när du är ute och reser?

20130401-093342.jpg

Alla skulle ha en PT

Det här med att ta hjälp av en PT när man känner att man kört fast är verkligen toppen för motivationen och peppen. Efter två veckor med Emma märkte jag redan skillnad i kroppen och löpningen.

Jag har en hatkärlek till löpning. Ibland kan jag tycka att det är så grymt skönt och smidigt att bara ta på sig jogginskorna och springa ut en runda men i samband med att jag fick mer och mer problem med knäna så slutade jag i stort sett efter november förra året. Nu är det snart fyra veckor sedan jag fick en kortisonspruta i knät och jag känner mig som en ny person. Löpningen fungerar bättre och bättre, nu springer jag inga längre sträckor men det känns härligt att jag kan använda löpningen som träningsform igen.

Tack vare att jag äntligen fått rätt hjälp och med stöd från Emma så har jag på fem veckor klarat av att springa fem kilometer under 30 minuter. Jag har dessutom tightat till kroppen ytterligare vilket varit ett mål. Men den kanske största anledningen till att jag ville ha hjälp från Emma var att få struktur på träningen och att återigen känna mig motiverad till att träna.

min mage

Detta med att kunna ta hjälp av en personlig tränare är verkligen något jag önskar att alla hade möjlighet till. För egen del så fungerar online-pt bra då jag kan ha kontakt när det passar mig tidsmässigt och det har verkligen varit toppen att föra tränings- och matdagbok för då blir det jag gör så mycket tydligare och jag har fått feedback från Emma på alla pass och kosten. Sedan passar det mig även bättre plånboksmässigt. Det är kanske inte alls som har råd att anlita en personlig tränare på ett gym och då tycker jag online-pt också är ett bra alternativ för att få en personlig utvecklad kost- och träningsplan.

Om det är någon som funderar på en personlig tränare så kan jag verkligen rekommendera Emma och jag kommer säkerligen ta hjälp fler gånger.