Kategori: Veckan

Milton har lärt sig cykla, på en vanlig liten cykel utan stödhjul. Det tog tre tillfällen innan han fattade och satte av själv. Nu ser vi verkligen vilken guldgrej balanscykeln varit! Igår när det sa klick ville han inte sluta cykla utan han cyklade runt runt runt på området. Tänk själva vilken lycka att upptäcka att man kan själv! Och killen är bara 3,5 år.

En annan som kan själv är Lykke-Lie som denna veckan börjat krypa. Med något som lockar framför så kan hon krypa en liten kort bit själv.

Annars funderar vi på hur det kommer bli när dessa små söta tjejer växer upp och ska dra ut tillsammans. Tur de har varsin storebror som kan se efter dem. Det är verkligen toppen att både Milton och Lykke-Lie har vänner i sin egen ålder som bor i huset mitt emot.

Här hemma så har mannen kört iväg all skit från lite här och var till återvinningen. Helt plötsligt blev det massa plats ute på altanen och i cykelförrådet. Jag tycker det är så härligt att rensa och bli av med saker. Har lite annat som jag ska försöka sälja på blocket och lite mer barnkläder som ska ut på Tradera.

Eftersom det regnar ute idag så längtar jag efter sol och värme igen för det är helt underbart ute då!

Jag ligger lite efter med veckosammanfattningen, så här kommer en liten kort för vecka sexton.

Milton har funnit en ny kompis i grannens son som är ett år äldre än honom. Tycker det är så roligt att han fått en kompis som dessutom bor i huset rätt över. De leker bra tillsammans men” bråkar” en del också, men det känns verkligen nyttigt att Milton får lära sig att dela sina saker med någon annan och att det inte bara är jag jag jag hela tiden.

Lykke-Lie fick ta sista svinsprutan. Känns ju inte så där enormt aktuellt just nu men med tanke på att hela familjen är vaccinerad och att det kanske tar ny fart till hösten så känns det skönt att även hon är vaccinerad. Hon fick heller inga biverkningar vilket var bra.

Här hemma planerades det att byta köksluckor men vi väntar till mannen är åter från sin jobbresa då det skulle bli så stressigt att få upp dem innan.

Jag har inte tagit en enda bild på hela veckan, dagarna har bara rusat iväg så det har inte varit något tillfälle heller. Hoppas på lite fler bilder kommande veckan i alla fall. Det är ju så roligt att kolla tillbaka sen efter några år på vad som hänt.

Milton gillar att förhandla, särskilt när det är något han gillar och vill ha, såsom lördagsgodis. Lördagsgodis introducerades först i vår familj för cirka två månader sedan och ibland glömmer vi av det men när Milton väl insett att det är lördag vill han gärna äta både en och två godisar. Om vi satt en gräns vill han gärna försöka tänja på denna genom att lite inställsamt och nickande övertyga oss om att en extra kan han väl få 😉

Lykke-Lie bubblar verkligen. Hon har långa haranger av ljud och det låter som hon tar upp något mycket viktigt. Hon vill gärna känna på andra och kan då vara lite hårdhänt. Jag har sagt till henne några gånger att hon måste vara försiktig och då skrattar hon bara.
Hon äter mer och mer samma mat som vi och det går jättebra.

Hemma har vi hälsat på de nya grannarna som verkar trevliga. De har en dotter som är två månader äldre än Lykke-Lie och en son i Miltons ålder. Verkligen roligt och jag hoppas vi får möjlighet att lära känna dem mer när de gjort sig hemmastadda.

Just nu längtar jag efter nya utmaningar, vad än det må vara.

Lykke-Lie i motljus

Denna vecka har Milton spenderat lite extra tid med sin pappa på dagarna och på dagis säger de att han lugnat ner sig och inte alls hänger på fröknarna som en svans. Det känns bra att det gett resultat, jag märker även av det när jag har Milton själv. Han är mycket lugnare nu och skriker inte efter pappa hela tiden. Hoppas det håller i sig.
Milton har dessutom fått en ny bilbarnstol nu, en framåtvänd och helt plötsligt känns han så himla mycket äldre och större. Det blev en stol av märket cybex och vad vi läst verkar den riktigt bra. Den kändes i alla fall gedigen i jämförelse med flera andra stolar.

Innan all snö kom tillbaka idag var det härlig vår och massa vatten!

Lykke-Lie verkar däremot vara i något språng nu. När jag läser lite om de olika sprången som är så är det ett som ska inträffa runt nio månader och jag blev inte helt förvånad när jag läste att det kallades separationsfasen. För Lykke-Lie gäller särskilt att hon vill vara nära, sover dåligt eller har väldigt svårt att somna själv (vilket inte varit något problem alls hittills). Verkar som det hänger samband med att det är mycket som händer i utvecklingen nu. Barnen kan vara lite frustrerade innan de lär sig krypa samt att de inser att mamma inte är samma individ som barnet.
Matintaget är det i alla fall inget fel på. Lykke-Lie äter så vi undrar om det verkligen finns någon botten. Nu har jag lite smått börjat ge henne samma mat som vi äter och det gillas.

Här hemma måste jag börja förbereda för nästa veckas resa till Småland. När jag kommer tillbaka tänkte jag slänga ut en del till försäljning. Kläder som Lykke-Lie växt ur, babyskydd, babysitter, hatthylla och skohylla i smide och en amningskudde. Om något är av intresse är det bara att höra av er.

Nu längtar jag återigen efter våren men när jag kollat in yr.no så verkar den vara tillbaka nästa vecka med vårvärme!

Milton avslutar veckan med att bli sjuk. Överraskade både mig och mannen med att berätta att när han blir frisk vill han sluta med blöja på natten samt inte dricka välling något mer. Vår lille kille börjar bli stor.

Lykke-Lie följer verkligen utvecklingen för ett barn som är 7-8 månader. Hon gillar att smaka, känna och skaka på saker. Kan bli lite orolig och ledsen när mamma eller pappa inte är i närheten. Älskar att leka titt-ut. Har försökt ställa henne på alla fyra några gånger och det går bättre och bättre. Hon står nu några sekunder i krypläge innan hon lägger sig platt på mage.
Det är så underbart att ligga bredvid vår fina lilla tjej och se lyckan och kärleken i hennes ögon. Så oskyldig och ovetande om världen. Ibland undrar man ju vilken värld de kommer leva upp i med alla hot till höger och vänster.

Borta bra, hemma bäst men nu tycker jag faktiskt att det börjar bli dags att åka iväg hemifrån en stund. I slutet av månaden planerar vi att åka ner och hälsa på farmor och farfar. Som Milton längtat! Han tjatar var och varannan dag om att vi ska åka ner till dem så det är verkligen på tiden. Hoppas nu snön smälter på ordentligt så vi kan åka ner och möta våren en stund över påsk.

Jag längtar verkligen efter att komma bort en stund. Få vara med familjen och umgås med nära och kära. Det är inte helt lätt att knappt träffas något i veckorna. Jag saknar att dela vardagen med min man. Men, den som väntar på något gott…