Imorgon åker Skånetösen och jag själv till storstaden för att hälsa på vår gamla kollega och vän Axelina. Det ska bli skoj att komma iväg lite och få en paus från vardagslivet. Det behövs verkligen emellanåt.
Just nu är behovet stort. Det är rätt turbulent på jobbet. Jag är väl medveten om att det absolut inte är optimalt att arbeta på samma arbetsplats som ens mamma men jag önskar folk kunde inse att jag är en människa först och främst.
Jag söker nytt. Ingen mer än jag skulle vilja hitta ett nytt jobb men jobb växer helt enkelt inte bara på träd. Så tills det dyker upp härdar jag ut. Men, jag är en människa först och främst.

Min energi är totalt borta idag. Tror mycket beror på vårt kaosartade hem som aldrig kommer iordning. Finner ingen inspiration till att göra något och dessutom vet jag inte i vilken ände jag ska börja i heller.

Igår bakade jag i alla fall lussebullar. Gjorde släta bullar istället för lussekatter. Det gick fortare. Smakar ju fortfarande likadant. Två gigantiska lussekatter gjorde jag dock. Jag brukar alltid dra mig för att baka bröd, men nu har jag faktiskt kommit till insikt att det är ju lätt som en plätt. Det enda som tar tid är ju jäsningen. Med varmluftsugn kan man köra alla plåtar samtidigt också. Smidigt.

Försökte ta några julbilder. Lyckades inge vidare, får göra lite fler försök tror jag.

Jag spyr inte längre men har ont i hela kroppen och känner mig alldeles matt. Dessutom fick vi precis mail från dagis om att det går magsjuka där. Hmmm, no kidding. Mille har inte drabbats än men det skulle inte förvåna mig om han blir dålig inom de närmaste dagarna. Då är det väl bara för mig att vabba. Igår och idag har mannen vabbat eftersom jag verkligen inte har kunnat ta hand om Mille. Underbart att vi har morfar och mormor så nära också som hjälper till.
Igårkväll var jag så dålig, yrslig och svimfärdig att jag bara la mig på golvet. Sedan fick jag krypa upp för trappan för att komma till sängen. Snacka om att känna sig liten på jorden.

Imorse på jobbet kände jag mig lite konstig. Magen betedde sig underligt. Blev bara sämre och sämre så till slut tog jag bussen hem. Började känna att jag behövde spy, tog en busshållplats i taget och när man bara vill att bussen ska skynda sig hem, ja självfallet då ska en hel dagisgrupp kliva på bussen och tjoa och tjimma. Till slut kände jag att jag inte pallade längre. Skyndade mig av bussen några hållplatser för tidigt och den hade bara hunnit köra iväg när jag lade en äcklig kaka på marken. Gick hem sista biten och väl hemma ringde jag morfar som fick hämta Mille från dagis.

Mille fick sedan vara kvar hos morfar  och mormor för själv konstaterade jag att jag måste drabbats att vinterkräksjukan. Bäddade ner mig, i full mundering med kläder, morgonrock och tjockt täcke men låg ändå och frös.  Blev oerhört glad när mannen kom hem med cocacola. Åh vad underbart med något i magen även att det inte fick stanna där.

Nu hoppas jag bara på att jag ska bli frisk snart, för att spy är bland det värsta jag vet.

Jag tror dessvärre inte att det blir något äventyr till Stockholm. Jag är för tjock.

Till saken hör att jag anmälde mig som modell då de sökte personer som var nöjda med sig själv. Jag är vanlig och nöjd med mig. De ringde rätt snart och sa att de var intresserade men att de måste ta upp det med chefredaktören först. Chefredaktören ville dock ha en mycket smal modell och även om jag är smal så tror jag inte att jag är anorektiskt smal vilket de verkar vara ute efter. Jag är för tjock helt enkelt. Haha.

Jaja, det var skoj att de som ville göra reportaget verkade vilja ha med mig i alla fall.

Igår var vi med familj och vänner på besök hos kvarterskrogen. En libanesisk restaurang med bowling, minigolf och curling. Till förrätt serverades det många olika meze som var mycket gott. Det libanesiska köket har väldigt fylliga smaker. Efter förrätten fick vi bowla. Det var väldigt skönt att göra något mellan rätterna för maten hann sjunka undan lite innan vi fortsatte på huvudrätten. När den var uppäten fick vi curla lite och spela minigolf innan efterrätten slank nerför strupen.

Vi hade en riktigt trevlig kväll med mycket god mat och roliga aktiviteter.

Vi har en tomte.
Jag finner honom i lite oväntade ställningar  ibland. Som igår.

Men han är tuff. Gillar honom mycket, så därför får han hålla på redan nu.

Han är ju bara alldeles alldeles underbar!

Det började bli dags att korta ner sonens hår. Pappan fick hantera trimmen medan mamman balanserade sonen.

Han är rätt nöjd nu i alla fall.

Mille var inspirerad av Isa till sin fars dag present. Men såhär blev den lite mer personlig.