Snart är det nytt år och nya löften. Har funderat på om det är lönt att ge något nyårslöfte. Är det inte bättre att sätta upp små realistiska mål på vägen för att förbättra vardagen och bli en bättre människa allteftersom tiden går. Mitt löfte blir i sådana fall att inte ge något nyårslöfte.

Mille har börjat kommunicera. När vi frågar/säger/kommenterar att något är slut, gör han följande gest.

Det kan även användas om något är borta.
Vinkar gör han till höger och vänster och små heeej hörs också ibland.
Andra roliga finesser denne lille pojke kommer med är att när vi frågor om han är stark, spänner han armarna och spänner hela ansiktet i en grimage för att visa hur stark han är.

Imorgon blir det nyårsfirande med goda vänner så jag passar på att önska alla ett gott nytt 2008.

Jag funderar mycket fram och tillbaka om bloggens vara eller icke vara. Det känns som jag tappat stinget, glöden och läsarna. Att blogga är så mycket mer än att bara skriva dagbok för sig själv. Man vill få bekräftelse, kommentarer, mothugg och andras åsikter men jag förstår ju samtidigt att det är svårt för läsaren att ge när inläggen inte berör. Därför känner jag att jag tappat stinget.

På mina promenader med hunden, i väntan på bussen, på bussen, när jag precis ska somna in för kvällen, DÅ, just då skriver jag i huvudet de bästa inläggen. De hamnar dock sällan på print på riktigt för när jag väl kommit till en dator är det som bortblåst och andra tankar har tagit över. Jag skulle dock gärna vilja börja skriva ner dem och kanske att det skulle ge mer feedback från dig som läser.

Sen är det ju också så att den som ger, han får. Jag har inte gett så mycket den senaste tiden. Den naturliga förklaringen är datorn. Där finns alla länkar, alla lösenord. Kanske att det nya året kan bli en nystart.

Vill passa på att tacka för alla fina julhälsningar som landat både i inboxen och brevlådan. Tyvärr är min dator fortfarande trasig så jag vet inte när jag kommer tillbaka här ordentligt. Ni kan väl hålla en liten extra tumme eller två för att alla bilder på Milles första år går att rädda!

Kram

Igår var vi så till läkaren som efter undersökning, blodprov och urinprov konstaterade att Mille har lunginflammation och som om inte det vore tillräckligt har han även fått en inflammation på snoppen. Så nu har lilleman fått pencillin och inatt var äntligen första natten sedan i fredags utan feber. Nu hoppas vi att det vänder och att han blir så pass frisk att vi kan flyga ner till farmor o farfar på söndag.

Mille är fortsatt sjuk. Femte dagen med feber nu och jag väntar på att HC ska ringa upp så han får träffa en läkare. Inatt var febern uppe i 40,8. Läskigt mycket tycker jag även om sjukvårdsupplysningen lugnade med att febern i sig inte är någon fara. De sa åt mig att ge vätskeersättning. Hjälp tänkte jag, någon sådan har vi inte hemma. Men mannen i telefonen gav recept.

1 L Vatten
6 tsk strösocker
½ tsk salt
Koka upp

Min dator, ett år gammal har gått sönder. Vet inte när han kan tänkas vilja återuppstå. Just nu är jag mest orolig över alla bilder som finns där. För tror ni jag tagit back-up?

Annika skrev häromdagen om sin föräldraledighet, att den inte riktigt blev som hon tänkt sig. Jag kan inte annat än hålla med. Jag hade planer på hur mycket jag skulle hinna med, vad vi skulle göra på dagarna och alla andra mammor jag skulle umgås med. Sanningen är att tiden med en liten bebis är väldigt påfrestande både för en själv och för förhållandet. Jag är inte förvånad över hur många som under småbarnsåren väljer att gå skilda vägar. Jag upplever dessutom att tiden som föräldraledig var en väldigt ensam tid. Jag umgicks inte alls så mycket med andra mammor som jag tänkt och hoppats på.
Många har frågat hur det har känts att komma tillbaka till arbetet och verkar bli lite förvånade när jag uttrycker att det är skönt att börja arbeta igen, inte minst för det sociala umgänget. Jag tycker det är roligare att vara mamma nu och jag tror att jag börjar bli en bättre mamma när energin sakta återkommer och tiden jag umgås med Mille blir betydligt mer kvalitativ än kvantitativ.

Mille är sjuk, har feber för första gången. Märkte att han var kokhet inatt och när jag kollade med örontempen så visade den på 38,9. Mille fick en supp i rompen och tempen sjönk till 37 grader för att återigen några timmar senare vandra upp till 38. Jag har med andra ord min första VAB dag ever idag. Kan lite kort konstatera att det är många telefonsamtal som ska klaras av på morgonen och mail som ska skickas. Dagis ska ringas, skicka SMS till Försäkringskassan, göra begäran om TFP på Försäkringskassans hemsida, ringa jobbet och meddela VAB och meddela kollegor att jag blir hemma idag.

När jag skulle byta blöja på Mille imorse så märkte jag att han var bajsnödig så jag skulle sätta honom på toaletten. Det sprakade bara till och på mindre än en sekund var hela toaletten sprutlackerad i mindre charmig färg och konsistens. Tänk om jag varit lite mer långsam, då hade väl halva badrummet varit sprutlackerat, hemska tanke, och jag hade troligtvis spytt av den mindre charmiga odören som blir.

Igår mådde i alla fall Mille bra och det var Luciafirande på dagis. Mille var pepparkaksgubbe och världens sötaste. Han gjorde små armrörelser (mer liknande vinkningar) emellanåt och verkade trivas bra där i rampljuset framför alla föräldrar.

Nu har vår lille sjukling vaknat…Återkommer.

Nu är årets julkort nästan klara, snart uppe i 50 stycken. Kanske att det dyker upp ett hos just dig

Jag har funderat extra mycket de senaste dagarna. På vem jag är, hur jag presenterar mig själv och hur jag vill vara. Fick återkoppling på en jobbintervju i veckan. De tyckte inte att jag var tillräckligt utåtriktad. Jag blev lite förvånad. Tycker alltid att jag har haft lätt för att få kontakt med människor och min meritlista bekräftar det faktum. Däremot kan jag nog vara eftertänksam och analyserande av de situationer jag hamnar i. Men jag vill gärna inte slänga ur mig vad som helst. Ni som träffat mig, vad tycker ni? Borde jag släppa loss mer, våga ta för mig och visa vem jag är?

Är det skillnad på att vara öppen och utåtriktad?

Har ni några svar?

Mille är tydligen världens pratkvarn på dagis, säger fröknarna, men några direkta ord kommer ännu inte ur munnen. Frågar vi var kon säger så svarar han Uuuuu, fast nu de senaste dagarna säger han mer Brum Brum Brum. Men det känns som ‘any day now’ kommer det nog bubbla ord ur den lille munnen.