Försökte mig på att få fram hur fort jag läser. Cirka 700 ord/min blev det. Jag tror det är rätt bra men jag har ingen aning om vad snittet ligger på. Någon som vet?

Genom Enkelriktat lyckades jag få fram att en genomsnittlig vuxen läser cirka 200-300 ord/minut men hjärnan arbetar bättre om man läser över 400 ord/min.

Det är vanligt att man ljudar ord man läser i huvudet, det vill säga man uttalar dem tyst i huvudet samtidigt som man läser dem. Eftersom det finns en gräns för hur snabbt ett ord kan uttalas i huvudet hämmar detta läshastigheten. Hjärnan har inget behov av att höra ordet för att förstå det. Undvik därför att uttala orden i huvudet. -Niklas Johansson Enkelriktat

Det fanns en kille som alltid ville få mig att framstå som dum och bakom flötet. Jag visste det, men lät mig hållas. Ville inte göra alltför mycket väsen av mig när han kom med sina spydiga sexistiska kommentarer , så jag svarade. Alla ville att jag skulle svara för de undrade vilken groda som skulle hoppa ur munnen på mig härnäst. Jag gav honom det svar han ville, jag gav det svar alla ville höra, mitt svar behöll jag för mig själv. De skrattade gott och fortsatte tro att jag var så dum som jag gav sken av. Att jag inte förstod hur de drev med mig.
Jag skapade en person jag avskydde. En tjej som hade gjort allt. Samtidigt var hon den självsäkra person jag aldrig varit så jag såg upp till henne. Hon var inte dum.

I eftermiddag ska jag bli förtrollad. Ska se filmen med samma namn. Det kan ju inte annat än bli bra när McDreamy är med. Åh vad jag kommer dreggla. Bäst att ta med lite näsdukar att torka hakan med.

Förresten så har jag börjat läsa igen. Pocketböcker. Börjar känna mig fast. Senast har jag läst ”Veronika bestämmer sig för att dö” och ”Kalla det vad fan du vill”. Igår påbörjade jag James Frey självbiografi ”Tusen små bitar” och jag är helt såld. Gripande från första sidan.

Det är så tråkigt nu när min dator är trasig för jag kan varken ladda över bilder eller lägga ut nya på bloggen. Så tills dess blir det bildlöst.

Tjänsten som socialchef är ledig där jag arbetar och jag funderade ett kort tag på om jag kanske skulle söka. En vän och kollega kommenterade dock att ”kan din mamma verkligen arbeta under dig” och att de ”nog måste gå till facket i sådana fall”

Nyår var väldigt lyckat och trevligt och det är intressant att samspråka med nya människor. Upptäckte att jag inte är ensam om att arbeta på samma arbetsplats som mina föräldrar utan att det faktiskt är rätt vanligt och fungerar bra för många. Hur är det man säger ”äpplet faller inte långt från trädet” och nu är det tredje generationen som arbetar med socialt arbete. Det kan inte vara en slump. Det kanske ligger i vår natur, ärftligt att vilja arbeta med och för människor. Jag trivs, bättre och bättre för var dag.

Året har börjat riktigt gott.