Jag hade ett missat nummer på min telefon igår, kollade på numret på hitta.se och det var till ett call-up företag. Idag försökte de ringa igen, men jag tryckte att det var upptaget. Men när jag gjort det kom jag på att jag borde svarat och sagt något av följande.

-Hej du telefonförsäljare. Jag tycker väldigt synd om dig som måste sitta och ringa otacksamma människor hela dagarna och du har just ringt ännu ett nitnummer. Tack för påringningen. Hej då.

-Hej, hej då!

Hur skulle du vilja svara?

Idag är det äntligen fredag. Jag har de senaste två veckorna vaknat på torsdag morgon och trott att det varit fredag och faktiskt blivit lite besviken över att det inte är helg än. Vet inte varför jag känt sådan besvikelse för jag tycker faktiskt det är roligt att gå till jobbet. Det är ungefär som söndagsångesten, när söndagen lider mot sitt slut och måndag och jobb återigen lockar. Jag tycker inte det är så hemskt men ändå så känner jag av “ångesten”.

Det var ett tag sedan jag delade med mig av bilder från hemmet. För någon månad sedan fick vi äntligen upp gardiner i vardagsrummet. Är så nöjd med dem, de är verkligen snygga, från Hemtex.

Tavlorna har jag dessutom suktat efter i över ett år så när Åhlens hade rea på dem, halva reapriset kunde jag inte motstå, de fick komma hem till oss. Jag älskar ju kallor dessutom, har ju några i fönstret också och det var även blommorna som utgjorde bröllopbuketten. Och som bonus får ni en liten close-up på lille Mille.

Som rubriken säger så har jag tidigare lovat lite mer bilder när datorn kom tillbaka. Nu är ju datorn tillbaka så här kommer lite bilder också. Får gå igenom dem pö om pö. När jag laddade över dem hamnade de i total oordning också.

Milton i tuff GAP jacka inköpt i NY, från mormor.

Annandag jul i Småland. Det gröna gräset sammanfattar väl rätt bra hur vintern varit. Och nu varnar de för snöstorm till helgen. Hur kul är det egentligen? Nu har vintern haft sin chans.

Jag har laddat över alla bilder från december fram till nu. Dessvärre har jag inget bra bildredigeringsprogram så de ser lite halvtaskiga ut nu.

Den här bilden är tagen i januari början på februari nån gång.

Jag har en liten einstein. Milton sitter just nu och tittar på Baby Einstein. Han älskar det verkligen och det är perfekt att sätta på en stund så hinner jag laga mat i lugn och ro. Just nu håller han på och lär sig räkna, på engelska

Förresten så börjar det komma lite ord. Ova tyckte jag med bestämdhet att han upprepade flera gånger igår, Gissar på att han syftar på Nova. Or har han också sagt och pekat på skorna. Milton har även lärt sig vart magen, ögonen, näsan, foten, händerna och snoppen sitter.

Inatt har jag upplevt ännu en förlossning. Det var jobbigt men alldeles underbart, dock blev jag väldigt besviken när jag vaknade och bebisen var borta.
Inte utan att jag undrar om jag kommer få uppleva en graviditet/förlossning igen. Jag hoppas verkligen det, kanske mest för att jag känner mig lite snuvad på senaste (och första) upplevelsen. Det blev mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro men på ett sätt gick det lite för fort. Hann ju inte med att njuta riktigt (om man nu kan njuta av värkar, men jag tror det).

Igår konstaterade Mallan och jag att vi faktiskt varit igång och tränat i en hel månad. Duktiga vi är. Visserligen har jag bara gått på ett pass i veckan men jag har förutom step-passet även börjat cykla till jobbet lite sporadiskt. Idag tog jag visserligen bussen och igår bilen, men annars har jag cyklat både måndag och tisdag denna veckan.

Idag är det födelsedagar, säger grattis till mammah och Ulrica. Hoppas ni får en bra dag! Mammah kommer nog garanterat få en bra dag när de väl landat i Thailand. Tre veckor med sol och värme. Dagar som dessa, när regnet droppar ner här hemma önskar jag att jag följt med i en resväska.

Milton mår bra igen. Han var på dagis igår och hade varit så glad över att få komma dit igen. På eftermiddagen när jag skulle hämta honom tog jag med mammah och det var en tokglad liten kille som mötte oss på dagis.

Mannen och jag har börjat diskutera semester i sommar. Under juli är dagis stängt så vi måste vara lediga då men mannen som jag tidigare nämnt är arbetsnarkoman och vill inte vara ledig alltför mycket. Sedan verkar han hört från alldeles för många i sin närhet som uttrycker att det är skönt att börja arbeta igen efter semestern och att semestern inte varit en tid för att slappa av och njuta utan mer stressa runt. Själv har jag inga ambitioner på att stressa runt men jag vill gärna att vi planerar in något tillsammans. Återigen, jag vill att vi är en familj. Jag skulle gärna åka till Stockholm en sväng i sommar och gå på Skansen med Milton. Sen kan jag tänka mig små dagsutflykter där vi åker ut i omgivningarna och njuter av växthuseffekten.

Så har magsjukan återigen tagit grepp om familjen. Lyckligtvis slapp jag själv bli drabbad denna gången utan nu är det Milton och mannen som är halvt däckade. Jag har precis utfodrat dem med blåbärssoppa och hoppas att de får behålla det.

Imorse vaknade jag vid halv åtta och då sov Milton fortfarande. Var in och tittade till honom och han låg med huvudet i fotändan. Sött tyckte jag, gick ner och slötittade lite på tv. Vid kvart över åtta hade Milton fortfarande inte vaknat så jag tänkte att det kanske är bäst att gå upp och kika till honom. När jag kommer upp slår en frän doft mot mig. Den blir allt starkare när jag kommer in i Miltons rum och jag ser rätt snart att sängen är nerspydd (detta kände jag inte av direkt när jag vaknade men så brukar jag vara täppt i näsan precis när jag går upp). Men att han låg med huvudet i fotändan fick sin förklaring. Stackars liten. Luktade ju jätteilla.

Blir en loj innedag idag med andra ord.

Många verkar fundera på Nour:s medverkan i Melodifestivalen. Vad hennes syfte egentligen är. Ikväll kom mannen på varför hon är där, hon är ju plusjobbare såklart!

Mannen åkte och jobbade tidigt imorse, innan sonen och jag själv vaknat. Märkte inte ens att han åkte så jag var nog riktigt trött. Känner mig helt seg i hela kroppen idag också. Lite tråkigt är det allt när han jobbar på helgen. Tiden tillsammans med familjen (oss då) är minimal. Jag vet inte om man kan benämna det som arbetsnarkomani när man frivilligt väljer att arbete extra var och varannan helg. Jag hoppas väl innerst inne att det ska lägga sig lite, att vi ska kunna ha familjehelger som vanliga svensson.

Jag har nog alltid haft en dröm om Svenssonlivet. Jag tycker inte att det är så hemskt och fel att drömma om det. Vad tycker ni? Finns Svenssonlivet eller är det bara en utopi om det perfekta familjelivet?

Lilleman är lite krasslig i magen. Nu ikväll ratade han dessutom kvällsvällingen som han får i sängen precis innan han ska till att somna. Han ville bara ha nappen, lade sig på sidan och somnade på stört. Plutten min. Hoppas han mår bättre imorgon och att han slipper ha ont i magen inatt.

Nu tycker jag det är enormt roligt att jobba. Jag har verkligen fullt upp på jobbet och det är äntligen utmanande och jag lär mig nya saker hela tiden. Möten med människor ger en så många tankar och känslor och det är verkligen fascinerande hur olika vi är.

Nu ska jag ut en sväng med lillprutten, hunden alltså