Idag när jag klev av bussen här hemma så gick jag på gångvägen hemåt. Några ynglingar som också klev av tog en lite snabbare väg över en gräsmatta. Suck, tänkte jag. När det finns asfalterade vägar att välja och i samma sekund fick jag en liten ahakvälvning. Jag börjar bli gammal, som klagar på ”dagens ungdom”. Drog mig genast till minnes att jag på bussen till jobbet suttit och och diskuterat med en annan mamma som har sitt barn på samma avdelning som Milton hur fult det är med graffiti och att de ungdomar som sysslar med sådant borde få betala räkningen för vad det kostar att sanera.

Jag vet inte riktigt när det hände, men plötsligt har jag blivit lite tantig.

Idag har tant i alla fall varit till sjukgymnasten. Han konstaterade att jag är lite mer spänd än normalt i någon muskel på ryggen. Det som kan hjälpa är träningen av typen rodd, men då behöver jag göra det regelbundet. Fick med mig ett band hem och några övningar att göra med det. Han satte även akupunkturnålar och fy så ont det gjorde. Tårarna sprutade på mig. Såhär i efterhand känns det fortfarande som om nålarna sitter kvar. Väldigt ont gör det.
Sjukgymnasten kände även på mina knän och konstaterade att jag hade något, som jag inte kommer ihåg vad det heter. Han rekommenderade att jag satsar på träning för att stärka lårmusklerna och att jag borde undvika step. Och jag som precis kommit igång med den träningen och det är ju det jag tycker är allra roligast. Typiskt!!!!