Natten som kommer skulle vi åkt till Kina men flyget blev inställt så nu ska vi åka redan i eftermiddag istället. Jag packade lite igår och åker med en nästintill tom väska så att jag ska få plats med lite mer på vägen hem. Har inte riktigt förstått att jag ska ut och resa ännu. Kommer sakna Milton så oerhört mycket!
Jag tror det är något allvarligt fel på mig men jag har världens sämsta minne. Sa något till mannen precis men några sekunder efter att jag sagt det har jag glömt bort vad jag sa. Det kan inte vara helt normalt att ha så kort minne.
Tur att jag i alla fall kommer ihåg viktiga saker såsom vart jag bor och att jag har en son.
Vår kära soffa är såld. Saknar den lite grand, den var ju så mysig MEN nu har vi fina Billy här istället. Han hälsas såklart hjärtligt välkommen till hemmet. Fick även tummen ur och rensade iordning lite här hemma. Nu kanske vår inneboende vågar sig hem till oss igen.
Vi har haft blixtar och dunder här idag och en rejäl hagelskur så gräsmattan blev alldeles vit. Dessutom behagade vädret bjuda på en vacker regnbåge. Jag är inte alls rädd för oväder länge. Tycker faktiskt det är rätt mysigt.
Ska nog inte ens kommentera Eurovision. Har tappat sugen totalt, hoppas det blir bättre på torsdag. Då blir det lite mys här.
Häromdagen när jag var på icander och skulle handla så såg jag en kille stoppa in lite mat innanför jackan. Jag gick direkt och sa till en i personalen och pekade ut vem det var. När killen ställde sig i kassan så konfronterade de honom men han vägrade öppna jackan. Hade han varit oskyldig hade han väl inte haft något att dölja. Han köpte en kasse och vandrade sen iväg med sitt stöldgods.
Jag blir verkligen upprörd över människor som förstör för andra på detta sättet och inte kan skilja på mitt och ditt. Sen är skyddet mot de som drabbas alltför lamt.
Känner att jag blivit lite opersonlig i blogginläggen. Så nu ska jag skriva ett lite mer personligt inlägg om min guldklimp.
Varje dag förundras jag över hur mycket Milton utvecklas och vilken underbar liten person han är. Han är en så lätt liten kille att ha och göra med och jag är verkligen stolt över min son.
I förra veckan när Milton satt och tittade på “Fem myror är fler än fyra elefanter” upptäckte vi att han lärt sig ljuda. Tänk, han är bara 1 ½ år och sitter redan och ljudar bokstäver. Det kanske inte är ovanligt men personligen tyckte jag det kändes tidigt.
Milton har även kommit in i en period då han gärna vill testa gränser. Såsom att skrika vilket undertecknad tycker är mindre trevligt. Som det är nu säger vi till honom att vi inte gillar att han skriker och sedan ignoreras han. Tydligen är det roligare att göra något “förbjudet” när vi reagerar. Om han ignoreras så tappar det liksom charmen. Ni som uppfostrar eller uppfostrat barn, hur har ni gjort?
I förra veckan fick jag ett tjockt brev hem om att jag var utvald, tillsammans med 150 000 andra svenskar är jag utvald att medverka i en studie om de långsiktiga hälsoeffekterna av att tala i mobiltelefon. Jag gillar tester/undersökningar och studier så självklart ställer jag upp. Tydligen är det en studie som har hög prioritet av WHO.
Detta är den första studien som kommer att följa ett stort antal personer framåt i tiden. Intressant att vara en del av det tänker jag.
Just nu håller jag på och läser Karin Alvtegens bok Svek. Den är välskriven och spännande och även att jag inte läst ut denna ännu kan jag rekommendera den.
Det jag undrar nu är vad jag ska läsa härnäst. Har du någon pocketbok som du vill tipsa om?