Nu sitter jag här som jordens grinolle och kan inte sluta gråta. Det är så fysiskt och psykiskt jobbigt att vara konstant illamående och kräkas varje dag. Nu har jag dessutom så ont i mina skadade revben att jag har svårt att andas, gå, klä på mig, ja, göra något över huvudtaget. Därför gråter jag, inte för att det hjälper men för att jag tycker så synd om mig själv som ska må så dåligt och sen får jag dåligt samvete över att jag klagar, för jag borde vara tacksam som kan bli gravid och väntar ännu ett efterlängtat barn och för att jag har livet i behåll. Jag hoppas såklart att det kommer goda tider men när man befinner sig i allt så känns det lite hopplöst, som om det inte har något slut.

[tags]Sjuk, Graviditet[/tags]