Egentligen ska man inte klaga så mycket som gravid… men det är rätt skönt att göra det ibland ändå. Just nu är det tungt att vara tjock och otymplig. Det är varmt (fast det är rätt skönt att för en gångs skull slippa frysa hela tiden). Jag har få kläder som passar, byxor är helt omöjligt och jag skulle helst ha på mig mysbrallor varje dag, men det känns inte riktigt okej att gå till jobbet (med myndighetsutövning) i mysbyxor.
En vecka ungefär hann jag vara frisk, nu har jag en förkylning på gång igen. Täppt i näsan och ont i halsen. Så inte nog med att jag blir andfådd så fort jag går några meter, jag låter som jag sprungit ett maraton även när jag sitter still.
Sen verkar illamåendet lura lite runt hörnet igen. Har spytt på morgonen några gånger igen. Hoppas det bara är något tillfälligt för jag har ingen lust att må illa sex veckor eller mer till.
Sova gott är inget jag är bortskämd med nuförtiden heller. Men det är väl lika bra att vänja sig till bebisen kommer. Det måste vara så, att bebisen redan gör en van att vakna var och varannan timme på natten så att det inte ska komma som en chock sen.

Men annars är allt toppen. Bebisen gör sig till känna mest hela tiden känns det som, antagligen börjar det bli riktigt trångt i magen. Många undrar fortfarande om jag känner vad det är för sort och jag har fortfarande ingen aning. Säger jag att det är en tjej så är det nog en kille och säger jag att det är en kille så är det nog en tjej. En bebis vet vi i alla fall att det blir framöver någon gång.

[tags]Gravid, Bebis, Illamående, Förkylning, Sömn[/tags]