Tänk att vi återigen välsignats med en alldeles underbar liten familjemedlem. Kärleken är verkligen oändlig. Jag beundrar varje liten del av henne och tycker det är fantastiskt att hon växt i min mage under nio månader.

Tänk att vi återigen välsignats med en alldeles underbar liten familjemedlem. Kärleken är verkligen oändlig. Jag beundrar varje liten del av henne och tycker det är fantastiskt att hon växt i min mage under nio månader.

Milton älskar sin napp och jag undrar verkligen hur vi ska få honom att sluta med den. Ligger kanske lite i släkten, tror inte jag slutade med napp förrän jag var fem år. I alla fall så har vi sagt att han får ha napp när han sover, vilket innebär att dagtid när han vill ha nappen skriker han ut att han ska sova. Idag har jag tagit två duster med sonen som frustrerat skrikit efter sin napp. Jag vann idag, han fick inte nappen och förhoppningsvis kan jag fortsätta stålsätta mig att han får den på dagen. Idag skrek han i 30 minuter, imorgon kanske vi är nere på 20.
I alla fall så har vi gett Lykke-Lie napp också, hade vi inte gjort det hade jag haft en liten tjej hängandes i tutten hela långa dagen och kanske även natten. Kommer nog att bli en del nappinköp de kommande åren så jag passade på att tävla om en årsförbrukning av nappar, så för alla föräldrar med små barn kan jag tipsa om tävlingen. Förresten så undrar jag hur ofta ni andra köper nya nappar och hur ofta kokar ni napparna? Undrar inte ni också hur många nappar som beräknas ingå i en årsförbrukning?
[tags]Napp, Tävling[/tags]
Jag har ju glömt att meddela vinnaren i gissningstävlingen. Det var tre stycken som gissade samma dag, alltså den 14: juli och två av dem på att vi skulle få en flicka. Vinnaren är den som svarade först, nämligen goa Anne. Pris kommer med posten.
[tags]Tävling, Vinnare[/tags]
Det går verkligen upp och ner här från dag till dag. Igår kväll hade Lykke-Lie en riktig skrik-kväll och höll låda från ungefär åtta till ett på natten. Därefter somnade hon gott och vaknade inte förrän halv åtta på morgonen. Jag klagar inte på en sådan sammanhängande sömn. Inte alla förunnat. Ikväll har hon dock varit jättelugn och sover redan så jag misstänker att det kan bli lite fler amningar under denna kommande natt.

Jag har märkt att Milton gärna vill ha sin syster för sig själv. Han gillar att hålla i henne och gosa med henne och vill klara detta själv. Blir lite sur på mig om jag är för nära. Han har tagit det som sin uppgift att se till att hon får nappen om hon skriker. Det känns bra att han är mån om Lykke-Lie. Då får han hellre vara lite sur på mig ett tag.
Trots rätt lång sammanhängande sömn inatt så har jag varit alldeles degig idag. Skulle tro att det beror på värmen. Milton passade på att bada i en liten liten balja ute. Om den inte varit så liten hade jag nog nästan haft lust att göra honom sällskap. Såg rätt skönt ut med ett svalkande bad ute.

Men nu ska jag passa på att göra mig iordning för natten. En kall dusch skulle sitta skönt.
[tags]Syskon, Kärlek, Sömn, Bad[/tags]
Jag har en liten kille här hemma som testar mig så pass att jag om det fortsätter riskerar en smärre kollaps. Har nu surfat runt på nätet och letat hjälp på hur jag ska hantera en avundsjuk storebror. Jag hittade några idéer som jag verkligen tror är värda att försöka genomföra och fått mig att inse att det jag provat hittills varit lönlöst. Att samtala med en 2½ åring fungerar inte. Han förstår såklart inte vad jag säger, även om jag säger det tio gånger och sedan ytterligare tio gånger då han fortsatt göra det han inte får göra efter första förmaningen.
Envis men go’
Nu är i alla fall strategin här hemma att när Milton gör något han inte får så ska jag säga ”NEJ!” och lyfta bort eller gå bort från Milton. När Milton gör något bra ska jag berömma och ge honom mycket uppmärksamhet och då prata med honom om hans uppfattning om saker och ting. Alltså förstärka det som är positivt.
Vad tror ni andra som har flera barn? Kan det vara ett lyckat recept?
[tags]Syskon, Barn, Uppfostran, Avundsjuka[/tags]
Första dagen själv med båda barnen och hunden. Än så länge har det gått bra. Milton har bara stuckit från mig en gång och då sprang han iväg till mormor och morfar som bor i nästa hus. Han har även önskat Lykke-Lie tillbaka i magen en gång men även gosat med henne en hel del. Hunden fick sin minipromenad på kvällen (och även en tur i skogen med mormor) och Lykke-Lie sover gott i vagnen. Själv ska jag nog hoppa in i duschen och försöka få bort en knöl i ena bröstet. Anar en liten mjölkstockning.
Appropå namn från gårdagens inlägg om vad dottern ska heta så har jag märkt att den äldre generationen har lite svårt för namnet Lykke-Lie. Det ska uttalas med y i Lykke och li på slutet. Min kära far har dock gett kärt barn många namn; Lukke-Lie (där lie uttalas som arbetsredskapet), Lucky Luke och Ukulele.
Min mormor tyckte Lykke-Lie skulle heta Isabella och berättade för sina vänninor att vi fått en Isabella så de blev lite stumma när vi förklarade vad hon skulle heta.
Vi är i alla fall väldigt nöjda med namnvalet och gillar det jättemycket.
[tags]Namn, Vardag, Barn, Syskon[/tags]
Nu har vi äntligen bestämt namn på vår lilla lycka.
Lykke-Lie Mercy Linnea

Mercy är efter min farmor och Linnea kommer från mannens släkt.
Hjälp, imorgon börjar mannen jobba och jag ska fixa två barn själv. Lyckligtvis jobbar mannen eftermiddag så vi ska nog kunna få ordning på båda barnen och ge dem lunch innan han drar till Ericsson och felsöker. Men visst är jag lite nervös över hur det ska fungera med två barn där den ena hänger rätt mycket i bröstet och den andra ibland kan avreagera sig på både mig och Lykke-Lie.
Det märks att det är en stor omställning för Milton, från att ha haft all vår uppmärksamhet måste han dela den med lillasyster och jag sitter dessutom helt uppbunden vid amning. Det är nog väldigt många känslor för honom, ibland är han hur gullig som helst och ska pussa på henne och vid några enstaka tillfällen så har han försökt slå henne och mig.
Storebror
Nätterna fungerar mestadels rätt bra. Lykke-Lie sover ungefär varannan natt sex timmar i sträck. Det enda som är lite kaosartat här hemma är att Milton brukar komma över till oss mitt i natten men det går inte att ha honom och Lykke-Lie i sängen samtidigt eftersom han far runt som en propeller. Så när Milton kommer över går mannen ner med honom och sover vidare i bäddsoffan. Det vore så skönt om han kunde sova i sin säng hela natten. Men, man kan ju inte få allt så vi får helt enkelt hålla tummarna att det ger med sig snart.
[tags]Syskon, Kärlek, Barn, Rutiner, Föräldrar, Sömn[/tags]
Amma, amma, byta blöja, amma, sova och ännu mera sova. Dagarna går just nu mest ut på att försöka hitta lite rutiner och få vardagen att fungera bra med två barn. Lyckligtvis är lillasyster mycket snäll och gnäller inte så mycket. Det mesta gnället brukar komma vid läggdags, mellan tio och tolv på kvällen och sen sover hon rätt bra på natten och ammas cirka två gånger.
Tänkte försöka mig på en längre uppdatering någon dag när jag inte har så ont i huvudet och känner att jag sorterat tankarna lite. Det är mycket himlastormande kärlek just nu. Tänk att vi fått en alldeles underbar söt liten tjej. Tanken känns helt svindlande och overklig ibland och så tittar jag på henne och ser att hon verkligen finns.


Profilbild från UL och verkligheten. Visst ser man att det är samma bebis.
Här kommer en liten berättelse om förlossningen med Lykke-Lie för nyfikna.
Måndag 13 juli 2009 kl 20:00
När vi kommer in till förlossningen har jag haft förvärkar/sammandragningar i nästan två dygn. Jag har ringt och rådfrågat innan vi åkte in om en sovdos och min förhoppning är att jag ska få en sådan och därefter åka hem och sova och vänta på att de riktiga värkarna kommer igång. Läkaren jag får träffa är dock av en annan åsikt. Jag är öppen 3 cm och han anser att jag ska stanna kvar eftersom jag är omföderska och det kan gå mycket fortare denna gången. Diskuterar med Jonas och bestämmer oss tillslut för att stanna kvar även om det tar emot lite då jag tänkt att det ska gå lika smidigt som med Miltons förlossning då jag kom in och kunde börja krysta direkt.
När vi bestämt oss för att stanna får vi ett rum med två sängar där vi kan vila. Jonas åker dock hem en sväng först och hämtar lite saker medan jag tar sovdosen och försöker somna. De oregelbunda värkarna jag haft fortsätter dock och en halvtimme efter jag tagit sovdosen och Jonas kommit tillbaka önskar jag bada lavendelbad. Bad och dusch tycker jag varit en riktigt bra smärtlindringsmetod och jag känner mig väldigt avslappnad där jag ligger i det heta badet. En barnmorska kommer in emellanåt och ska lyssna på hjärtljuden och lyckas en gång tappa sin mobiltelefon i badet. En annan gång doppade hon håret i badet.
Badar lavendelbad i det mysiga badrummet. Levande ljus och lugn musik.
Tisdag 14 juli kl 02:10
Jag har slumrat av och till i ungefär 1½ timme och värkarna kommer med cirka 10 minuters intervall. Barnmorskan kontrollerar om jag öppnat mig något mer och känner att jag är öppen cirka 4 cm. På 6 timmar har jag alltså öppnat mig ynka 1 cm. Diskuterar lite om att ta hål på hinnorna för att sätta lite fart på förloppet men jag är tveksam till detta och önskar istället ta ett nytt bad. Min förhoppning är fortfarande att de ska sätta fart av sig själv. Barnmorskorna föreslår även att jag kan få EDA men detta har jag sedan tidigare bestämt att jag absolut inte vill ha.
Kl 03:30
Jag är återigen uppe ur badet och försöker vandra omkring lite eftersom värkarna kommer tätare då. Men även detta börjar kännas rätt tröstlöst och efter att ha diskuterat med Jonas och rådfrågat barnmorska bestämmer vi för att de får ta hål på hinnorna. Vi får vid fyra på morgonen flytta till ett förlossningsrum.
När de tar hål på hinnorna kommer dock inget vatten för bebisens huvud står tydligen i vägen. Värkarna börjar dock bli kraftigare och vid fem på morgonen vill jag prova på lustgasen. Vid halv sju på morgonen är jag öppen 5 cm och jag tycker att detta tar en evighet. Jag får dropp som ska hjälpa till vid öppningsskedet och då börjar det hända saker. Vid sju är jag öppen sju centimeter och klockan åtta är jag uppe i nio centimeter och då börjar jag även känna av krystvärkarna. Vid detta tillfälle tycker jag lustgasen inte alls hjälper och känner att den mest är ivägen och uthärdar värkar/krystvärkar utan smärtlindring och ångrar för ett kort ögonblick att jag inte tog EDA. Det mesta känns som ett töcken och jag funderade många gånger vad jag gett mig in på och undrade om det var lång tid kvar.
Kl 08:10
Jag har krystvärkar och får nu börja krysta. Då bebisen inte varit helt fixerad utan ligger en bit upp i förlossningskanalen får jag först krysta ner bebisen. Lyckades ett tag stå knästående för att få lite hjälp av gravitationskraften. Liksom med Milton hade jag väldigt korta krystvärkar vilket gjorde att själva krystningsfasen drog ut på tiden men 08:54 kommer hon äntligen ut efter att ”burn burn burn, rings of fire” ljudit i mitt huvud, precis såsom det gjorde med Milton. Eftersom vi denna gången inte tagit reda på könet visar de oss att vi fått en liten flicka och jag blir alldeles tårögd och säger till Jonas, vi fick en flicka.
Något sliten efter tre nätter på raken utan vidare sömn.
Vad gäller namn har vi varit överens om flicknamn ett bra tag så det var självklart att hon ska heta Lykke-Lie.
Lykke-Lie föddes i vidöppen bjudning vilket innebär att hennes huvud var roterat 180 grader så att hennes rygg låg mot min rygg med huvudet neråt. Vid vidöppen bjudning kan man få mer ont i ryggen när barnet trycker på neråt. Jag tror det är därför jag inte klarade av smärtan så bra denna gången. Har också läst att när man föder i vidöppen bjudning kommer förlossningen igång långsamt. Att Lykke-Lie föddes i vidöppen bjudning gjorde att hon fick en sk förlossningsskada. Låter mer allvarligt än vad det är som barnläkaren sa. Kefalhematom som förlossningsskadan kallas är en blodutgjutning mellan yttre benhinnan och benet på hjässan. Det ses som en blåröd bullig kulle på barnets skalle. Kefalhematom försvinner av sig själv. Ibland kan det bli en förhårdnad som sitter kvar några månader.
Jag blev utmanad inför förlossningen också. Att göra ett V-tecken så nära förlossningsögonblicket som möjligt. Tio minuter innan Lykke-Lie föddes fick vi till ett litet V.
Svettig som en gris och mellan krystvärkarna.