Den här tårtan gjorde min mamma i sommar och jag föll som en fura. Detta har blivit min absoluta favorittårta och i veckan gjorde jag en alldeles egen och det gick riktigt bra och den blev också väldigt god.

ca 500 g blandade frysta, tinade röda bär (jag använde hallon)
1 dl färskpressad apelsinjuice (använde brämhults)
5 gelatinblad
1 ägg
1 dl socker
4 dl vispgrädde
1/3 tårtbotten (24 cm i diameter, hembakad eller köpt)
3 dl bär till garnering

Gör så här
1. Mixa bären till en puré och sila bort ev kärnor och skal i en finmaskig sil.
2. Rör ihop puré och apelsinjuice.
3. Lägg gelatinbladen i lite kallt vatten, ca 5 minuter.
4. Vispa ägg och socker pösigt. Vispa grädden lätt.
5. Värm purén försiktigt i en kastrull. Ta av från värmen. Lyft upp gelatinbladen och låt dem smälta i purén under omrörning. Låt svalna något.
6. Blanda ner purén i äggvispet och vänd sedan ner grädden.
7. Lägg en tårtbotten i en form med löstagbar kant (ca 24 cm i diameter). Fyll upp med moussen. Ställ i kylen i minst 6 timmar. Dekorera tårtan med bär och kanske några hallonblad strax före servering.
8. Om du använder köpt botten, ta bara en av de tre delarna. De andra kan frysas in och användas vid senare tillfälle.

Brott (Karin Fossum)

Vi får följa Alvar Eides stillsamma liv som förändras när en ung kvinna kommer in i galleriet där han arbetar. Som den goda människa han är bjuder Alvar på en kopp kaffe till den frusna kvinnan som uppenbarligen är narkoman. Om han bara anat vad detta skulle leda till.
Detta var en väldigt annorlunda bok och det tog ett tag att komma in i den även om den känns väldigt enkel. När man väl kommit in i boken så går det fort att läsa och man blir verkligen upprörd över att Alvar är så tafatt. (En bokcirkel deltagare uttryckte det med att hon kastat boken i väggen då han irriterade henne så mycket).
Detta är dock en bok som ingen av oss skulle rekommendera. Det stör att författaren återkommande under bokens gång skriver hur hon träffar sin karaktär och för diskussioner med honom. Det känns bara som onödig utfyllnad.

Dagarna bara rusar iväg nu och innan man vet ordet av det är det fredag igen. Veckan har bjudit på väldigt mycket. I tisdags hade jag me and I träff här hemma hos mig. Blev några fina plagg till barnen och en kjol till mig. Bjöd på min absoluta favorittårta som jag kommer lägga upp recept på.

Me and I, lite sminkad för dagen. Hör inte till vanligheterna.

På onsdagen var jag på bio med Sandra och såg “Flickan som lekte med elden”. Gillar verkligen filmerna även att jag läst böckerna. Mycket är ju utelämnat men det är ändå många starka scener och bra skådespelare. Att jag kunde ta mig ut på bio innebar att mannen var hemma själv med båda barnen första gången. Var lite nervös innan eftersom jag haft lite problem att pumpa ur mjölk och hon inte velat ta ersättning men det var till att oroa sig i onödan för det hade gått jättebra och när mannen gav ersättning gick det bättre att få i det. Känns skönt att hon kan äta ersättning eftersom det är rätt stressande när det inte fungerar att pumpa.

Yo!

Igår var det dags för sonen att vaccineras. BVC sköterskan var väldigt pedagogisk och berättade först vad som skulle ske. Sen fick Milton ge en apa en spruta och sätta på plåster. Därefter fick jag bubblor att blåsa och efter sprutan fick Milton en stämpel på handen och välja ett klistermärke. Det var väldigt skönt att de inte stressade.

Mellis i parken efter dagis.

På kvällen var det återigen dags för boksoppa. Bokcirkeln som träffas ungefär var 6:e vecka och diskuterar en ny bok. Kommer lägga upp en liten recension på gårdagens bok också.

Odjuret (Roslund & Hellström)

Två barn hittas döda i ett källarförråd och fyra år senare rymmer deras mördare. Han kommer döda igen. Jakten på mördaren leder till nya våldsdåd som likt en smitta sprider sig från en småstadsidyll till ett hårt bevakat fängelse. Vem måste dö först? Vems liv är värt mest?

Detta var en bok man sträckläste. Den var väldigt bra och gav många frågar att diskutera och fundera kring. Är ett liv värt mer än någon annans? Jag tycker att detta är en bok som lever kvar länge och som jag ofta återkommer till.

Marley och jag (Josh Grogan)

En mycket lättläst och älskvärd berättelse om kärleken till en alldeles galen hund som dundrade fram i vardagen och verkade äta upp det mesta hemma. Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Vi i bokcirkeln gillade boken även om den kanske inte gav så mycket att diskutera men det är mysig läsning och om allt i boken är sant är det sanslöst vad de stått ut med som ägare till Marley.

Mitt Iran (Shirin Ebadi)

Shirin mottog 2003 Nobels fredspris. Hon gjorde snabbt karriär som ung kvinna inom det iranska rättsväsendet och blev Irans första kvinnliga domare. När regimen efter revolutionen förklarade att kvinnor var olämpliga i sådana befattningar degraderades hon till kontorsbiträde. Så småningom öppnade hon en egen advokatbyrå och arbetade där med att försvara de mänskliga rättigheterna. Hon har blivit trakasserad, arresterad och utsatt för mordförsök. Framförallt har hon arbetat med kvinnor och barns rättigheter i politiskt laddade fall.
Jag tyckte detta var en riktigt bra bok då jag lärde mig mycket om Irans historia och förstår betydligt mer av dagens utveckling i Iran och vad som rapporteras från media. Sen tycker jag det är hemskt hur en stats lagstiftning kan slå fast att en mans liv är värt dubbelt så mycket som en kvinnas.

I helgen började vi på babysim och minisim. Gick på babysim med Milton två terminer men sen har vi knappt varit till badhuset något efter det så när vi nu anmälde Lykke-Lie till babysim passade vi på att låta Milton få gå en minisimskola. Han har varit lite känslig för vatten i ögonen och vi har varit lite fundersamma på hur han skulle reagera på att bada i en stor bassäng men vi hade oroat oss helt i onödan för Milton tyckte det var jätteroligt. Lykke-Lie åkte mest runt som en ostkrok i bassängen och försökte äta upp sina händer men hon var i alla fall glad hela tiden och verkade njuta av tiden i vattnet.

Tänkte att jag skulle göra ett inlägg om min bakgrund. Vilka val jag gjort och vägar jag gått i livet.

Anna föddes i Stockholm på Karolinska Sjukhuset den 11 oktober 1979 och bodde i förorten Akalla till tio års ålder då familjen även bestående av mamma, pappa  flyttade till Gävle.

I Gävle fick jag frågan om jag kom från Grekland pga mitt mörka hår men nej. Mitt exotiska jag härstammar i bästa fall från den lilla ådran skåning som finns i mig eller kanske sisun från mammas sida. Under hela uppväxten var jag starkt övertygad om att jag skulle flytta tillbaka till Stockholm eftersom jag inte riktigt trivdes i Gävle och saknade mina vänner från storstan.

I gymnasiet studerade jag Samhällsvetenskapliga programmet med Internationell inriktning. Matte var inte min starka sidan men däremot gillade jag engelska och svenska. Under denna tiden ändrade jag även stavning på mitt namn och lade till ett högfärds H. I gymnasiet kom jag i kontakt med Flygvapenungdom. Jag var fast och kände att jag hittat en plats med vänner och mycket intressant att lära så jag bestämde mig för att mönstra. Mönstringen placerade mig på en tjänst på F16 (Flygflottilj i Uppsala) men jag sökte en annan tjänst direkt till Flottiljen och blev antagen till denna ett år tidigare än planerat och ryckte in efter studenten.

11 månader senare muckade jag från Uppsala som Stridsledning- och luftbevakningsgruppbefäl och arbetade en sommar på Socialtjänsten innan jag när hösten kom hoppade på ett flygplan till USA och Chicago där jag skulle arbeta som au pair i ett år.
Året gick fort och hösten 2000 var jag tillbaka i Sverige igen och flyttade direkt ner till Karlskrona där jag skulle studera Internetsystem. Rätt snart träffade jag på en kille som bodde i samma studenthus som mig. Jonas hette han och var den som lyckades kicka igång min skrivare. Kärlek uppstod och efter ett år skaffade vi en gemensam studentlägenhet.
Telekommunikation var inte riktigt min grej så jag bytte program till Informationssystem men insåg efter ytterligare ett år att det inte heller var min grej. Plockade då samman kurser som jag verkligen ville läsa och två år senare, 2004, var jag klar med min filosofie kandidatexamen med Sociologi som huvudämne. Flyttade upp till Gävle igen (och jag lovade mig själv som yngre att ALDRIG flytta tillbaka till denna stad) och började arbeta på Socialtjänsten. Kärleken flyttade tack o lov med och började snart slita hårt för brödfödan på ett större företag i stan.
Efter två år kissade jag på en sticka och vi konstaterade att ett barn låg i magen. Det blev snabba ryck med bröllop för här skulle barnen minsann födas inom äktenskapet och i juni 2006 blev vi man och fru. Milton föddes under hösten 2006. Två år senare kissades det igen på stickan och mannen undrade om jag gjort en riskanalys. Ännu ett litet liv hade letat sig in i magen. Lyckan var total när Lykke-Lie föddes sommaren 2009 och familjen komplett.

Mitt liv på några rader. Undra vad som väntar de kommande 30 åren?
Hur har ditt liv sett ut?

Jag älskar mina barn. De är helt underbara och jag är så lyckligt lottad som fått en så fin familj. Men, idag när jag var och hälsade på jobbet så inser jag hur mycket jag saknar att jobba. Jag är inte en person som gillar att skrota runt hemma. Jag vill så gärna göra nytta och utmanas. På jobbet så ställs vi ständigt för nya utmaningar. Nya personer som behöver hjälp på olika sätt. Jag saknar att utvecklas på det sätt som jobbet utvecklar en. Nu behöver jag inte vänta alltför länge på att börja jobba igen. Redan i januari är planen att jag ska återgå till jobbet och mannen kommer vara hemma med barnen. Hur känner ni andra föräldralediga? Saknar ni att jobba?

Nu måste det vara min tur att vinna något. Jag tycker det är väldigt roligt att tävla, kanske mest för spänningen och förhoppningen om att vinna. Att vara den som drar de längsta strået. Tyvärr har jag inte haft någon vidare tur när jag deltagit i tävlingar på nätet tidigare men det kanske är så att för att ha en chans att vinna måste jag tävla ännu mer. So, here we go.

Var med och tävla HÄR du också