Idag har vår lille kille blivit lite större, nämligen tre år. Jag har sagt det förut men vart tar tiden vägen?

Alldeles ny och färsk för tre år sedan.

Imorgon blir det middag för familj och grannar och på söndag är det en ny dag. En helt vanlig dag. En helt vanlig söndag. Eller inte. Kanske inte helt vanlig, för en annan. Jag har bara lite ångest över att bli 30. Drar mig till minnes hur jag och en vän när vi fyllde 15 konstaterade att nu var det minsann bara 15 år kvar till 30. Gulp, nu är jag där. TRETTIO. Det låter så stort. Nu måste jag nog räknas som vuxen.