Lykke-Lie leker för första gången i sandlådan. Hon verkar nöjd med det.

Lykke-Lie leker för första gången i sandlådan. Hon verkar nöjd med det.

Är på sluttampen av amningseran och kroppen börjar så sakteliga återgå till normala. Mensen är på väg tillbaka och efter att i två veckor haft blödningar av karaktären det-blöder-för-lite-för-tampong-men-nästan-för-mycket-för-enbart-trosskydd så tog det rejäl fart igår och syndafloden kom med besked. På mindre än en timme är en tampong av normalstorlek alldeles genomsur och läckaget ett faktum. Bad således mannen åka och köpa supertamponger och han kommer hem med stridstampong 90.
Detta påminner mig om tiden i det militära. Vid ett tillfälle var vi ute i fält och jag tog då p-piller och tänkte skjuta på mensen för att slippa blöda ute i fält. Men med minimalt med mat och sömn funkade det inte riktigt och mensen kom ändå. Skit tänkte jag då som inte hade med mig varken tampong eller binda. Fick således be major och kapten att åka och köpa tamponger. De kommer tillbaka med stridstampong 90 och jag trodde jag skulle dö när jag fick be dem åka och köpa några storlekar mindre. Då kunde jag bara använda minitamponger. De åkte iaf snällt iväg och köpte nya tamponger men påpekade att jag borde tänkt på detta innan… Inte alltid lätt att vara tjej.

Nattfåk – Johan Theorin
Denna bok låg jag verkligen och sträckläste för den var så oerhört spännande. Lite extra skräckkänsla var det att ligga under täcket med ficklampan.
Från Adlibris: När den kraftiga storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken kommer med is, snö och dimma och drar med sig allt i sin väg. I Johan Theorins nya bok har det blivit vinter på ön. Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse – eller…
Nattfåk beskrivs som en blandning av kriminalroman, spökhistoria och familjedrama med originella karaktärer, fängslande miljöer med en sorglig och spännande handling. Jag kan inte annat än hålla med. Vill man ha lite spännande semesterläsning är denna boken perfekt. Jag föll verkligen som en fura.
Boken finns att köpa här.

Flickvännen – Karolina Ramqvist
Tyvärr missade jag förra bokcirkeln men vill ändå komma med ett litet inlägg om boken vi skulle läst till träffen.
Jag tyckte detta var en otroligt seg bok. Vi får följa Karin i hennes tankar och vardag medan hennes kille är ute och försörjer dem genom att begå brott. Vad är det som gör att kvinnor faller för kriminella och varför stannar man kvar är frågor som boken väcker. Det fanns ett tillfälle i boken då jag trodde att nu, nu äntligen händer det något men det faller liksom platt och fortsätter bara att vara till ett ältande inom Karin och att hon längtar så efter sin kille. Utan honom fungerar hon inte riktigt.
Jag kan inte alls rekommendera denna boken. Slutet är också helt intetsägande och jag lämnas med en fråga – Var det här allt?
Om någon nu ändå önskar läsa boken så finns den som pocket här.
Jag har inte tagit en enda bild på hela veckan, dagarna har bara rusat iväg så det har inte varit något tillfälle heller. Hoppas på lite fler bilder kommande veckan i alla fall. Det är ju så roligt att kolla tillbaka sen efter några år på vad som hänt.
Milton gillar att förhandla, särskilt när det är något han gillar och vill ha, såsom lördagsgodis. Lördagsgodis introducerades först i vår familj för cirka två månader sedan och ibland glömmer vi av det men när Milton väl insett att det är lördag vill han gärna äta både en och två godisar. Om vi satt en gräns vill han gärna försöka tänja på denna genom att lite inställsamt och nickande övertyga oss om att en extra kan han väl få
Lykke-Lie bubblar verkligen. Hon har långa haranger av ljud och det låter som hon tar upp något mycket viktigt. Hon vill gärna känna på andra och kan då vara lite hårdhänt. Jag har sagt till henne några gånger att hon måste vara försiktig och då skrattar hon bara.
Hon äter mer och mer samma mat som vi och det går jättebra.
Hemma har vi hälsat på de nya grannarna som verkar trevliga. De har en dotter som är två månader äldre än Lykke-Lie och en son i Miltons ålder. Verkligen roligt och jag hoppas vi får möjlighet att lära känna dem mer när de gjort sig hemmastadda.
Just nu längtar jag efter nya utmaningar, vad än det må vara.
Idag har jag provat på floating för första gången så nu tänkte jag mig ett litet utlåtande om detta äventyr. När jag klev i tanken och lade mig så kändes det enormt häftigt. Jag flöt som en kork och det var alldeles kolsvart. Det kändes som om jag inte visste vad som var upp och ner, att jag flöt runt i rymden. Efter ett tag anpassade sig dock ögonen och jag kunde se en svag förnimmelse av ljus sippra in från tankens öppning. Jag slöt således ögonen. När det gått en stund (jag har ingen aning om hur länge eftersom jag helt tappade tidsuppfattningen) kände jag mig väldigt trött i nacken. Jag hade önskat en liten kudde som kunde ligga under nacken men löste det med att lägga armarna under huvudet som värsta stekaren. Jag tror jag gick upp och ner i medvetandenivå, ungefär som när man sover. Det känns som jag hann drömma/tänka väldigt mycket och när jag väcktes ur min dvala var jag alldeles mosig ungefär som när man precis vaknat ur en djup sömn. 45 minuters floating sägs motsvara 6 timmars sömn men vad jag förstått efter detta tillfälle så ska man prova detta några fler gånger för att verkligen kunna slappna av och hamna i djup dvala ordentligt.
Jag kan absolut tänka mig att prova igen, men då ska jag definitivt använda en kudde under nacken för jag tror det skulle göra att jag kan slappna av ytterligare och slipper få ont i nacken. Här i stan har de erbjudande på ljusbubblan att om man inom en vecka floatar två gånger betalar man 550 kr istället för 800 kr.
En annan sak jag reagerade över var att kroppen inte blev som ett russin trots lång tid i vatten och det kan antagligen bero på att vattnet är så salt.
Lykke-Lie i motljus
Denna vecka har Milton spenderat lite extra tid med sin pappa på dagarna och på dagis säger de att han lugnat ner sig och inte alls hänger på fröknarna som en svans. Det känns bra att det gett resultat, jag märker även av det när jag har Milton själv. Han är mycket lugnare nu och skriker inte efter pappa hela tiden. Hoppas det håller i sig.
Milton har dessutom fått en ny bilbarnstol nu, en framåtvänd och helt plötsligt känns han så himla mycket äldre och större. Det blev en stol av märket cybex och vad vi läst verkar den riktigt bra. Den kändes i alla fall gedigen i jämförelse med flera andra stolar.
Innan all snö kom tillbaka idag var det härlig vår och massa vatten!
Lykke-Lie verkar däremot vara i något språng nu. När jag läser lite om de olika sprången som är så är det ett som ska inträffa runt nio månader och jag blev inte helt förvånad när jag läste att det kallades separationsfasen. För Lykke-Lie gäller särskilt att hon vill vara nära, sover dåligt eller har väldigt svårt att somna själv (vilket inte varit något problem alls hittills). Verkar som det hänger samband med att det är mycket som händer i utvecklingen nu. Barnen kan vara lite frustrerade innan de lär sig krypa samt att de inser att mamma inte är samma individ som barnet.
Matintaget är det i alla fall inget fel på. Lykke-Lie äter så vi undrar om det verkligen finns någon botten. Nu har jag lite smått börjat ge henne samma mat som vi äter och det gillas.
Här hemma måste jag börja förbereda för nästa veckas resa till Småland. När jag kommer tillbaka tänkte jag slänga ut en del till försäljning. Kläder som Lykke-Lie växt ur, babyskydd, babysitter, hatthylla och skohylla i smide och en amningskudde. Om något är av intresse är det bara att höra av er.
Nu längtar jag återigen efter våren men när jag kollat in yr.no så verkar den vara tillbaka nästa vecka med vårvärme!
Förra söndagen började jag känna mig krasslig. På måndagen hade jag feber och var sjuk. Kände mig bättre på tisdagen, gick och jobbade och jobbade även på onsdagen fast då fick jag gå hem tidigare eftersom jag misstänkte att jag hade feber. Väl hemma stannade tempen på 38,7 grader. Troligtvis har jag haft feber till och från sedan i söndags för vid vissa tillfällen har jag känt mig yr och på natten har jag ibland vaknat alldeles plaskblöt. Det måste vara bland det mest osköna som finns, att vakna mitt i natten och känna att man är alldeles blöt av svett.
Igår hade jag också feber, närmare 39 grader och jag orkade således inte med så mycket. Gick runt i morgonrock hela dagen. Idag känner jag mig faktiskt lite bättre, piggare och febern har äntligen gett med sig. Men det kändes behövligt att stanna hemma från jobbet idag också. Blev en väldigt kort arbetsvecka med bara två dagar.
I helgen planerar vi att införskaffa en ny bilbarnstol till Milton så Lykke-Lie får ta över hans gamla. Dock hade personalen på en barnaffär berättat för mannen att bilbarnstolar har en max livslängd på cirka sju år (om jag inte kommer ihåg fel). Det innebär att vi måste införskaffa en ny till Lykke-Lie snart också för den hon får överta efter storebror är nog cirka sju år. Dyra utgifter!
Nu har Milton lugnat ner sig en aning, kanske är det att lite extra tid med pappan under helgen som gjort susen. Hoppas det håller i sig nästa vecka.
Annars är Milton verkligen i en kiss och bajs ålder. Det är prutt hit, bajskorv dit och han tycker själv det är jätteroligt.
Lykke-Lie blir åtta månader idag och nu har första tanden börjat titta upp. Nu sitter hon rätt stadigt och när hon leker med saker så för hon det gärna mellan sina båda händer. Igår provade hon min egna köttfärssås och makaroner och gillade det, så än finns hopp om att mammas mat ska duga.
I veckan har vi provat på att måla. Lykke-Lie verkade nöjd men jag hade en del att göra efteråt när jag skulle städa upp stol och bebis. Kanske inget projekt jag drar igång igen den närmaste tiden.

Här hemma var tanken att jag skulle röja upp idag men istället blev jag krasslig och har mest vilat hela dagen. Så nu har jag att göra i veckan istället. Får ta lite i taget.
Just nu längtar jag bara efter att få må bra och vara frisk igen.