Oj oj oj… vad tiden går. Jag hinner inte alls med, men nu har jag i alla fall semester och det innebär mer tid med familjen först och främst och det känns helt underbart. Sedan december och fram till början på juni har mannen och jag inte hunnits umgås så mycket på vardagarna eftersom vi i stort mötts i dörren. Det har varit jobbigt, men samtidigt har det gått bra även om jag nu tycker att det är så otroligt skönt att lämna den tiden bakom oss. Nu kan vi äntligen vara en familj igen.

Något jag uppskattar mest med att ses på kvällarna igen är att få äta middag tillsammans. Det är mycket roligare att lägga ner lite tid och laga mat när jag vet att hela familjen kommer sitta ner och äta tillsammans.

Skål från fina Perlan.

Har inte uppdaterat veckan som gått på ett tag, så här kommer en liten sammanfattning om vad som händer här hos oss.

Milton är verkligen mammakär nu, inte mig emot. Älskar när han kommer och vill kramas och gosa. Jag är så stolt över vår fina kille. När vi är ute bland människor är han så duktig och uppför sig så himla fint.

Med Lykke-Lie går utvecklingen i en rasande fart. Det är nya färdigheter var och varannan dag. Hon tycker det är jätteroligt att vinka och kan säga hej. Har precis lärt sig klappa händerna också. Brukar öva på att ge henne saker, säga varsågod och tack och vid några tillfällen har hon faktiskt sagt något som liknar tack. Krypandet har tagit en väldig fart och nu har vi satt upp grindar lite överallt för att hejda hennes framfart en aning.

Här hemma ska vi börja förbereda för att måla huset. Men två barn lär det ta sin lilla tid, men vi hoppas bli klara i sommar i alla fall. Vi har bra dagar i alla fall och jag ska njuta så mycket jag bara kan med min underbara familj.