Gungeligung

Lykke-Lie har varit förkyld och nu är det jag och mannen som är drabbade. Milton verkar (peppar peppar) än så länge ha klarat sig väldigt bra. Eftersom våra barn inte varit sjuka så mycket undrar jag om det kommer igen sen när de blir äldre. Det sägs ju att man ska ha ett visst antal förkylningar innan en viss ålder.

I helgen ska mina snälla föräldrar vara barnvakt så jag kan åka ner till Stockholm och träffa flera härliga tjejer och bloggerskor =) Mannen planerar också att åka ner och hälsa på sin vän så därför var vi i behov av barnvakt ett dygn. Ska bli superskoj att komma iväg en sväng.

Nyblivna föräldrar – se hit!

Jag är buzzador och som sådan kan man få prova på och dela med sig av produkter från olika företag. Nu söker buzzador nyblivna föräldrar.

- En kampanj som riktar sig mot föräldrar med barn födda mellan 1 juli 2010 och 1 september 2010. Det rör sig alltså om riktigt små bebisar, och även gravida som beräknas föda inom de närmaste dagarna! Inbjudan till denna kampanj kommer gå ut till målgruppen under september.

– En kampanj som riktar sig till föräldrar med barn födda mellan 1 jan 2009 och 17 mars 2010, det vill säga barn som är ca 6-18 månader gamla. Inbjudan till denna kampanj kommer gå ut till målgruppen inom bara några dagar, så ju snabbare dina bloggläsare registrerar sig som Buzzadorer desto större är chansen att de blir inbjudna till denna kampanj.

Är du intresserad så kan du registrera dig via denna länk, där du blir rekryterad av mig. Så skynda på om du vill ha möjlighet att vara med på detta.

Behåring

När jag bodde i Chicago under mitt år som au pair kom jag i kontakt med en salong där man kunde göra det mesta inom skönhet. Bland annat klippte jag håret och vaxade benen där. De frågade även om jag ville prova på att vaxa mig under armarna, men jag kände att jag behövde fundera ett tag på detta. Nu, såhär tio år senare så har jag faktiskt bokat en tid för att vaxa mig under armarna, fast inte i Chicago såklart.. blir ju lite väl långt och dyrt att åka. Men nästa vecka ska jag prova på detta men vet ni hur svårt det är att inte raka sig under armarna när man är van att göra detta varje dag. Jag har blivit tvungen att gömma hyveln för att jag inte av ren vana ska raka mig varje gång jag duschar.  Nu hoppas jag bara att det ska vara tillräckligt långt för att gå att vaxa nästa vecka. Det vore ju dödens om det är för kort. Då har jag sparat det helt i onödan i en vecka…

Inskolning

I måndags började inskolningen av Lykke-Lie på dagis. Det är mannen som sköter inskolningen men enligt de rapporter jag fått verkar det fungera bra. Hon har ju en storebror på samma dagis som är mån om sin lillasyster. Imorgon blir första dagen som hon ska äta lunch på dagis. Vi har den senaste månaden eller två låtit henna äta mat själv, det blir VÄLDIGT kladdigt men vi hoppas såklart att det ska ge effekt och börja kladda mindre och mindre. När det gäller att dricka själv har Lykke-Lie knappt aldrig druckit ur pipmugg vilket gett resultat för nu kan hon hålla glas själv och dricka ur dessa.  Tjejen är 13 månader.

Det känns dock lite trist att jag missar dagis så mycket nu när jag jobbar heltid. Det är mannen som lämnar och hämtar och jag kommer aldrig riktigt dit. Funderar dock på att när det är mycket på jobbet, runt månadsskiftet när pengar ska betalas ut, att jobba in lite tid så att jag kan sluta tidigare på fredagar och förhoppningsvis kunna hämta dem någon gång då och då i alla fall.

Hållbar familj

I somras anmälde jag vår familj till ett projekt som pågått här i Gävle sedan 2008 där utvalda familjer under ett år får coachning i att leva mer klimatsmart. Idag damp det ner en inbjudan till ett första möte. Anledningen till att jag anmälde vår familj är att jag vill lära mig mer om hur jag kan bidra till att spara på vår miljö, kanske allra främst för att vi bara har en jord och jag vill inte vara en del av den stora massan som förstör den. Jag vill göra detta, kanske allra främst för mina barn skull och att de ska lära sig hur vi kan bevara vår natur. Jag tycker det ska bli väldigt spännande och hoppas kunna dela med mig av nya kunskaper.

En annan tid

Läser ur min pappas bok och fylls av tårar…

Min mamma var ensamstående. Min pappa som jag inte har några goda minnen från, och min mamma skildes när jag var kring 7. Jag har inga som helst minnen av att min pappa hade kontakt med mig efter 7 årsåldern. Han deltog aldrig med hjälp till försörjning av mamma och mig före eller efter skilsmässan. Han hade ett häftigt humör som blev värre när han fått sprit i sig. Före skolåldern var det ofta som jag fick ta min tillflykt till vinden på fjärde våningen eller till en familj på tredje när pappa började bli våldsam och slog mamma. Det var en slags turordning som innebar att de började med mamma för att sedan bli min tur. Det gjorde ont när han tog i, men mest ont gjorde det när mamma blev slagen och när hon försökte skydda mig.

Mamma och jag hade kommit överens om ett gömställe på vinden. När eländet började såg hon till att jag kom ut ur lägenheten och kunde ta mig till vårt gömställe. Det var i gömstället som familjen på tredje våningen fann mig en kväll. När de förstod situationen blev deras hem en ”fristad” för mig. En fristad som jag tyvärr fick utnyttja alltför många gånger fram till 6 års ålder. Misshandel är svårt att komma över. Tyvärr är rädslan om när det kan hända en ännu värre situation. Att se pappa komma hem. Kolla in om han var påverkad och sedan ha en enorm rädsla för att dagen skulle ta slut och man var tvungen att gå in i lägenheten, var misshandel i sig.

Jag har aldrig förstått mig på människor som bär hand på andra. De måste ju veta att det gör fysiskt ont att bli misshandlad och att själen tar enormt mycket stryk.

Jag blir ledsen för det pappa behövt uppleva och barn än idag upplever. Men som pappa skriver ”Även i elände fanns det ljuspunkter.”

Mofars historia

Är det något som jag är så enormt glad att kunna spara till mina barn är det den berättelse min pappa skrivit om sitt liv till Milton och Lykke-Lie.

Det är även roligt för mig att kunna läsa om hans liv och allt han varit med om. Jag hoppas att jag på ålderns höst kan göra något liknande för mina framtida barnbarn. Tänker att det är något väldigt intressant och fint att spara för framtida generationer.

Boken är gjord hos Solentro och jag tycker kvalitén är bra och framförallt, ett underbart minne!

Home alone

Tidigt imorse åkte mina hjärtan till barnens farmor och farfar i Småland. Det känns konstigt att vara alldeles själv. Lykke-Lie har jag inte varit ifrån sedan hon föddes så det är verkligen tomt här hemma nu. För att tiden ska gå fort har jag därför gjort en att göra lista att bocka av allteftersom.

  • Sätta upp en tavla i hallen uppe
  • Göra rent i badkaret samt avloppet
  • Rensa i Miltons rum. Plocka bort lite leksaker (och en gång för alla försöka få bort alla pärlor)
  • Måla trappen (ja det projekt påbörjades när jag väntade Lykke-Lie men jag har fortfarande inte målat trappdelen som är i badrummet nere och har två strykningar kvar på en del uppe.
  • Tvätta (försöka få ner tvättkorgen till plus/minus noll, är det möjligt?)
  • Städa badrummet nere och få ordning på alla kläder som är överallt
  • Få bort häcken på baksidan
  • Plocka ner staketet på framsidan

Så jag har ju att göra, bäst att sätta igång med andra ord.

Hoho

Är det någon kvar där ute som läser hos mig? Eller ja, lite svårt att läsa när det inte finns något skrivet. Tänkte i alla fall lämna ifrån mig ett litet livstecken.

Just nu är känns det som dagen börjar, fylls med saker att göra, tränar på kvällen och sedan dusch och i säng. Inget fel med det, jag mår verkligen bra nu. Träningen har gett mig energi att ta tag i saker, även om det mest innebär att röja upp här hemma, sortera, göra mig av med det som sänder ut negativ energi och få plats med det jag verkligen vill ha hemma.

Att jag sedan har en underbar familj gör inte saken sämre. Milton med sina funderingar om hur vi alla varit små som myror och noll. Hela familjen och Nikolai (mannens bästa vän) har varit noll. Jobbveckan avslutades med att Milton kom på besök. Han tyckte det var spännande att få vara på mammas jobb. Vi åt lunch som vi hade med i matlådan och han hade tagit med bilar till lekhörnan så andra barn som kommer på besök har något att leka med när de är där.

Lykke-Lie övar, övar och övar på att lära sig gå. Ett litet steg, eller två har hon lyckats ta men vi ser att balansen blir bättre och bättre för varje dag så närsomhelst kommer det säkert att släppa och vår lilla tjej kommer helt plötsligt bli så stor.
Hon kan vara lite hårdhänt när hon ska klappa oss och tycker nog mest vi ser roliga ut när vi med arga miner säger stopp, sluta.  Ord som sägs är mest: titta, där, mamma, pappa och uh. Det närmar sig dagisstart för vårt lilla troll, men vi tänkte höra med dagis om det är okej att vi skjuter upp det en månad. Dagis håller på att rustas och förra veckan var det lite halvt kaos där. Skulle kännas bättre om Lykke-Lie hunnit lära sig gå också.

Annars känner jag mig full av energi från träningen som består av promenader och någon joggingrunda då och då. Det är så skönt att komma ut och gå, synd bara att hunden inte känner samma sak. Hon börjar kanske bli gammal så innan jag går ut och går/joggar så får jag rasta henne en liten runda för hon hänger inte alls med när jag går. Annars känner jag mig som värsta djurplågaren som får dra med henne runt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...