När man inte är helt nöjd tar man inte så många bilder på sig själv vilket kanske är dumt för det är bra att kunna jämföra med och se att det faktiskt händer något. Jag har i alla fall letat fram en gammal bild och en ny bild och jag tycker själv att jag ser skillnad. Jag ser inte lika smalfet ut utan börjar faktiskt blir lite mer tonad.
Första bilden är från maj månad. Då hade jag precis börjat springa igen men tränade inte så mycket mer än just bara löpning 2-3 gånger i veckan.
Understa bilden är tagen igår och ja, det börjar väl likna något.
Något annat gulligt han sa förut var att han skulle hälsa på sina mockasiner (kusiner). Säger jämt att jag ska skriva ner alla små fyndigheter som sägs, men blir det gjort?
Klädd i en underbart härlig mitza-lsd klänning från 
Så, hem och prova och jag kunde snabbt konstatera att expediten måste menat att den var minst äckligast. Men nu försöker jag härda ut och dricka skiten för förhoppningsvis har det någon posivit inverkar iaf. Det enda jag ska tänka på till nästa gång vitaminer ska inhandlas är att välja en annan sort med mindre socker för jag tycker faktiskt att denna är lite för söt och sliskig.
Lykke-Lie är en envis men väldigt kavat tjej som vet vad hon vill och som blir förnärmad om man säger till henne. Då brukar hon spela lite sur vilket är så charmigt att man inte kan annat än le.
Jag har ställt in så att en röst säger till när jag sprungit 500 meter, hur snabbt jag springer och hur lång tid det tagit. Jag tycker det är särskilt roligt att se när jag förbättrar mig. Idag hade jag även pulsklockan på mig och kunde konstatera att jag snabbt kom upp i 80% av maxpulsen vilket gör att det känns rätt tungt. Ska nog ta mig en tur förbi apoteket och testa astmamedicin. Under lumpentiden konstaterades nämligen att jag hade ansträngningsastma och jag märker av när jag springer att det är svårt att andas ibland.