Vad är det som händer?

Jag tycker det är så mycket som händer i världen och Sverige nu. Mycket våld, krig och naturkatastrofer. På nyheterna är det sällan något roligt och upplyftande och jag saknar faktiskt solskenshistorier. Borde det inte rapporteras mer om sådant för att främja ett mer vänligt och solidariskt samhälle?

Överlag tror jag att vi måste värna om de guldkorn dagarna bjuder på istället för att fokusera på allt negativt som sker.

Så med det sagt ska jag berätta att Milton är feberfri idag och betydligt mycket piggare. Han har ätit lite frukost och lunch och står nu och slickar skålen efter att vi bakat en kaka. Just nu går jag efter devisen att all mat är bra, även den lite mer onyttiga.

Och så bjuder jag på lite Lykke-Lie som ”sjunger” Manboy.

Styrka att orka

Milton har varit sjuk under en rätt lång period nu. Han blev feberfri några få dagar innan den kom smygande tillbaka. Idag kände jag dock att min lilla fågelunge behöver hjälp på traven att bli frisk. Under snart två veckors tid har han ätit väldigt minimalt med mat och för någon som redan var liten och åt dåligt gör ingen mat att man blir ännu mindre och sämre. Så idag var vi åter till läkaren och vid en kik i öronen konstaterade hon att de var väldigt välfyllda med vax och svårt att se något. När hon kände utanpå örat så reagerade Milton starkt. Även halsen var väldigt röd och svullen så det blir en penicillinbehandling för lilleman. Och penicillinet var inte det lättaste att få i honom. Jag hade mer på mig än i Milton ett tag. Men skam den som ger sig.

Jag blev verkligen berörd och ledsen av att se Milton så dålig idag. Hade väldigt svårt att hålla tårarna tillbaka. Nu hoppas jag att han snabbt blir frisk och får vara frisk.

Man försöker alltid vara stark inför sina barn, men idag klarade jag inte det. Jag antar att det finns någon gräns för hur mycket  man orkar hålla oro och tårar inom sig. Jag vet inte riktigt hur Milton uppfattade att jag var ledsen. Jag visste inte riktigt om jag skulle säga något om varför jag grät.

Pricke-Lie

Så var det dags för Pricke-Lie att få vattkoppor. Var ju inte helt oväntat efter att Milton haft det för cirka två veckor sedan. Under veckan har jag och mannen turats om att vabba. Börjar känns som att det inte varit många hela veckor på jobbet än så länge detta år. Läste häromdagen också att februari ibland kallas vabruari. Märks även på dagis att det är många som är sjuka.

Tycker så synd om lilltjejen med alla prickarna som fick betydligt många fler än storebror och dessutom massor runt snippan. Nu börjar de dock torka ut så jag hoppas hon ska vara bra till måndag igen. Tycker Pricke-Lie är ett passande smeknamn på lilltösen nu.

Kompetenta barn

Jag läser för närvarande Jesper Juuls bok ditt kompetenta barn och det får mig att fundera på hur jag uppfostrar mina barn eller om jag förstör dem för all framtid. Vi kan väl alla vara överens om att barnuppfostran inte är lätt. Vi vill ju att våra barn ska bli trygga, självständiga med bra självkänsla och förtroende.


Jesper ger en hel del exempel varav några fastnar mer än andra. Bland annat handlar ett exempel om hur ett barn klättrat upp i en ställning och nu påkallar sina föräldrars uppmärksamhet. Jag vet att jag själv vid ett sådant tillfälle kan reagera med ett -Akta så du inte ramlar! Vilket enligt Jesper är helt fel och inte alls stärker barnets självförtroende utan endast överför min ångest till dem. Bättre hade varit att säga -Hej där uppe! Är det roligt att vara så högt upp?  Alltså bekräfta barnet. Sen måste man ju självklart avgöra om det är direkt farligt för barnet.
Det är många parametrar att tänka på men det känns bra att läsa Jesper Juuls bok och få lite vägledning inför denna svåra uppgift.

Boken finns som pocket hos bland annat Adlibris för det lagom priset 42 kr. Egentligen kan jag tycka att alla som har barn borde läsa boken!

Pannkaka hela veckan lång

Om Milton får bestämma så ska vi äta pannkaka hela veckan lång… och någon korv då och då. Det är hans favoritmat och serverar jag inte hans favoritmat så får han jordens utbrott. Den mesta maten jag lagar tycker han är äcklig, bara genom att titta på den. Jag vet inte hur vi ska få bukt på detta problem. Han kan ju inte äta pannkaka hela veckan lång resten av livet. Idag gjorde jag i alla fall pannkaka eftersom det jag planerat att göra tydligen redan serverats på dagis. Men maten på dagis äter han i alla fall. Jag gjorde en specialpannkaka med lite morötter, grahamsmjöl och mineralvatten. Kändes lite ”nyttigare” i alla fall.

Vart tog denna matglada lilla kille vägen?

Ett litet barnrum

Fått en stringhylla av mina föräldrar och tänkte att den skulle passa bra i Lykke-Lies rum. Så efter en del tid är den nu uppe och jag är nöjd. Tycker den passar in bra.

Sakta med säkert kommer sakerna på plats. Rätt sak på rätt plats helt enkelt.

Bäpple, babelsin och banan

Orden bara bubblar ur vår lilla solstråle nuförtiden. Hon är väldigt snabb på att härma och säga efter oss. Idag fick jag höra att hon minsann kan säga äpple… fast det låter väl mer som bläpple.

Det är verkligen fascinerande att tänka hur mycket de små liven ska lära sig och hur mycket som händer på så kort tid. Sen har jag jättesvårt att se att mina små elsklingar faktiskt kommer att bli stora. Men nu ska jag njuta av denna tiden här!

Tips på present till 4-åring

Jag tänkte dela med mig av ett presenttips till en lite yngre person som fyller fyra-fem år. Milton har fått boken ” Det var en gång MASSOR av DINOSAURIER” av Sarah Sheppard.

Är det något jag tycker barnböcker ska innehålla så är det:

  • fina bilder
  • bra språk
  • texten ska vara skriven  med glimten i ögat
  • gärna något som barnen lär sig av

Denna bok har allt detta så jag tycker det är en väldigt bra present att ge bort till någon som fyller år exempelvis. Enligt adlibris rekommenderas boken för barn mellan 3-6 år.  Har du någon barnbok du rekommenderar och som dina barn gillar?

Rosa till flickor och blått till pojkar

Såhär under ledigheten har jag hunnit med att besöka lite nya bloggar och följa en del diskussioner som pågår. Något som alltid skapar åsikter är genusfrågan. Bland annat så har jag läst kommentarerna till följande inlägg. LadyDahmer skriver bland annat:

Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.

Jag kommer aldrig att klä min son i klänning. Jag kommer heller aldrig att klä honom i typiska tjejkläder för ingen kan förneka att det finns. Anledningen till detta är att jag känner inte att samhället är redo för det och jag vill inte riskera att han blir utstött och mobbad. Däremot har jag kommit till dagis någon gång och funnit min son staplandes runt i galaklänning och klackskor och jag kommer aldrig att förhindra lek. Men att aktivt välja att klä min son i klänning skulle jag inte göra.

Sedan är det väl viktigt att nämna att genus inte handlar om att tvinga mina barn till ett visst plagg bara för att jämna ut skillnaderna mellan könen. Det är intressant att följa genus debatter men jag tycker alltid att det blir så extremt åt något håll. Kanske ska diskutera mer i form av barn istället för pojkar och flickor.

Och som en liten parentes (Första frågan till ett par som nyss fått barn, -Vad blev det?)

Mitt kompetenta barn

Idag lyckades min minsting klura ut hur hon ska komma åt allt som ligger på diskbänken. Genom att skjuta storebrors stol till diskbänken och klättra upp så kommer man ju åt så många flera saker att leka med.

Gissa vem som kommer fara som en skållad råtta efter sitt kompetenta barn.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...